Jättemön i Boråserödsberget 91-1 - Versionshistorik

Lennart: mellanslag borttagna

2025-10-21T08:16:48Z

mellanslag borttagna

Lennart den 7 december 2023 kl. 15.33

2023-12-07T15:33:19Z

← Äldre version		Versionen från 7 december 2023 kl. 17.33
Rad 1:		Rad 1:
	En socken i Munkedal		En socken i Munkedal

	Munkedals kommun innehåller numera åtskilliga socknar. En ~~avdem~~ är Svarteborg, ~~som liksom~~ Foss, ~~har ett otal minnesplatser~~ och ~~sevärdheter inom sina gränser~~. Ett av socknens platser, ~~kallas Boråserödsberget~~ - ~~en egendomlig urholkning i bergmassivet~~, ~~som ibland benämndes för~~ "ryttarklyftan". Fjället ligger nära ~~socknen Berfendal och där har~~ bott en jätte och hans dotter en jättemö. ~~Berättelsen om dessa~~ har förtäljts sålunda:		Munkedals kommun innehåller numera åtskilliga socknar. En av dem är Svarteborg, som liksom Foss, har ett otal minnesplatser och sevärdheter inom sina gränser. Ett av socknens platser, kallas Boråserödsberget - en egendomlig urholkning i bergmassivet, som ibland benämndes för "ryttarklyftan". Fjället ligger nära socknen Berfendal och där har bott en jätte och hans dotter en jättemö. Berättelsen om dessa har förtäljts sålunda:

	== Jättemön i Boråserödsbärget ==		== Jättemön i Boråserödsbärget ==
Rad 20:		Rad 20:
	Genom väggen hörde han två människor snarka, och när han lyfte taket av stugan, såg han dottern sovande i ungersvennens farm.		Genom väggen hörde han två människor snarka, och när han lyfte taket av stugan, såg han dottern sovande i ungersvennens farm.

	"Ligger du här, din hundunge?" röt han ilsket. "Men har det kommit dithän", tillade han stillsammare, "så må ni behålla varandra. Det säger jag dock, att bröllopet skall hållas, innan månen går i ny. Kunnen I då giva mig så mycken mat och dryck jag behöver, skola alla ~~edre~~ efterkommande bliva rika och mäktiga, men i annat fall vill jag icke kännas vid släkten".		"Ligger du här, din hundunge?" röt han ilsket. "Men har det kommit dithän", tillade han stillsammare, "så må ni behålla varandra. Det säger jag dock, att bröllopet skall hållas, innan månen går i ny. Kunnen I då giva mig så mycken mat och dryck jag behöver, skola alla edra efterkommande bliva rika och mäktiga, men i annat fall vill jag icke kännas vid släkten".

	Nu reddes hastigt till bröllop hos drängens föräldrar, och grannar och släktingar, ~~kommo med~~ förningar från alla håll. För att det skulle vara riktigt stort, skulle brudparet vigas i Tosse kyrka. Men dagarna före bröllopet inträffade ett så starkt vattenflöde, att ingen visste hur brudskaran skulle komma fram över den uppsvällda bäcken mellan Dingle och Bärby. Då gingo jätten och hans hustru till Holmåsar i Berfendalen och hämtade en stor stenhäll och fyra stora kullerstenar och buro till bäcken. Jätten bar stenhällen under armen och hans hustru kullerstenarne i sin vante, och så ~~byggde de en~~ stenbro, ~~som än i dag leder~~ över bäcken.		Nu reddes hastigt till bröllop hos drängens föräldrar, och grannar och släktingar, kommo med förningar från alla håll. För att det skulle vara riktigt stort, skulle brudparet vigas i Tosse kyrka. Men dagarna före bröllopet inträffade ett så starkt vattenflöde, att ingen visste hur brudskaran skulle komma fram över den uppsvällda bäcken mellan Dingle och Bärby. Då gingo jätten och hans hustru till Holmåsar i Berfendalen och hämtade en stor stenhäll och fyra stora kullerstenar och buro till bäcken. Jätten bar stenhällen under armen och hans hustru kullerstenarne i sin vante, och så byggde de en stenbro, som än i dag leder över bäcken.

	När de nygifta kommit ifrån kyrkan till bröllopsgården, infann sig jätten och satte sig till bords med de andra bröllopsgästerna. ~~Fastän brudparet~~ gjort allt for att anskaffa tillräcklig bröllopsmat, förklarade jätten, att han var blott halvmätt, när han gick ifrån bordet, och därför skulle endast hälften av släkten bli storfolk Han ville likväl ge dottern en hederlig bröllopsgåva ~~och kastade~~ på golvet ~~en säck med guld och~~ silvermynt, som mågen skulle få, om han kunde bära den på loftet. I tysthet gav bruden sin man en dryck, som gjorde honom så stark, att han slängde säcken på ryggen och till allas förvåning bar den ur stugan, och så finge de nygifta den dyrbara gåvan till bosättning.		När de nygifta kommit ifrån kyrkan till bröllopsgården, infann sig jätten och satte sig till bords med de andra bröllopsgästerna. Fastän brudparet gjort allt for att anskaffa tillräcklig bröllopsmat, förklarade jätten, att han var blott halvmätt, när han gick ifrån bordet, och därför skulle endast hälften av släkten bli storfolk Han ville likväl ge dottern en hederlig bröllopsgåva och kastade på golvet en säck med guld och silvermynt, som mågen skulle få, om han kunde bära den på loftet. I tysthet gav bruden sin man en dryck, som gjorde honom så stark, att han slängde säcken på ryggen och till allas förvåning bar den ur stugan, och så finge de nygifta den dyrbara gåvan till bosättning.

	En tid bortåt levde de nygifta i lust och glädje, men snart började mannen bli kinkig och elak. Till slut gick det så långt, att han undfägnade sin hustru med käppen. Hon fortfor likväl att vara mild och tålig som förut Men en gång skulle han på långresa. Då hästen sattes for kärran, varsnade han att skon var borta på ena bakfoten. Nu fanns ej annan hjälp än att slå fast en ny sko, men den, som bonden hade, var for stor, och så började han svärja och banna igen.		En tid bortåt levde de nygifta i lust och glädje, men snart började mannen bli kinkig och elak. Till slut gick det så långt, att han undfägnade sin hustru med käppen. Hon fortfor likväl att vara mild och tålig som förut Men en gång skulle han på långresa. Då hästen sattes for kärran, varsnade han att skon var borta på ena bakfoten. Nu fanns ej annan hjälp än att slå fast en ny sko, men den, som bonden hade, var for stor, och så började han svärja och banna igen.

	Hustrun svarade icke ett ord, utan tog hästskon mellan sina händer och		Hustrun svarade icke ett ord, utan tog hästskon mellan sina händer och klämde den tillhopa som om den varit av bly. Mannen såg på henne med förvåning och förskräckelse, slutligen sade han:

	~~klämde den tillhopa som om den~~		"Varför har du, som är så stark, tagit stryk, av mig?"

	~~varit av bly~~. ~~Mannen såg på henne~~		"Därför att hustrun skall vara sin man underdånig", svarade jättinnan milt och vänligt.

	~~med~~ ~~förvåning~~ och ~~förskräckelse,~~		Från den stunden blev mannen en av de beskedligaste i trakten, och aldrig hördes ett ont ord mer från hans mun.

	~~slutligen sade han:~~		A.C. [[Alfred Carlsson]]

	~~"Varför har du, som är så stark,~~

	~~tagit stryk, av mig?"~~

	~~"Därför att hustrun skall van sin~~

	~~man underdånig", svarade jättinnan~~

	~~milt och vänligt.~~

	~~Från den stunden blev mannen en~~

	~~av de beskedligaste i trakten, och~~

	~~aldrig hordes ett ont ord mer från~~

	~~hans mun.~~

	A.C.
	[[Kategori:Munkedalsbygden]]		[[Kategori:Munkedalsbygden]]
	[[Kategori:Munkedalsbygden 91-1]]		[[Kategori:Munkedalsbygden 91-1]]

Lennart den 7 december 2023 kl. 14.44

2023-12-07T14:44:46Z

Visa ändringar

Lennart: Bild infogad

2023-12-07T12:35:09Z

Bild infogad

← Äldre version		Versionen från 7 december 2023 kl. 14.35
Rad 5:		Rad 5:
	== Jättemön i Boråserödsbärget ==		== Jättemön i Boråserödsbärget ==
	Folksägen från Bohuslän		Folksägen från Bohuslän
			[[Fil:Munkedalsbygden 1991-1 15 Jättemön.jpg\|miniatyr]]
	I Boråserödsbärget i Svarteborgs socken bodde i forna tider en jätte. Såsom alla av jättesläkt har han försvunnit, sedan folket antagit den kristna läran. Somliga säga, att han dött, men andra tro, att han flyttat till Dovre i Norge, dit jättarne begåvo sig, när de ej fingo vara i fred för kyrkklockorna i landet.		I Boråserödsbärget i Svarteborgs socken bodde i forna tider en jätte. Såsom alla av jättesläkt har han försvunnit, sedan folket antagit den kristna läran. Somliga säga, att han dött, men andra tro, att han flyttat till Dovre i Norge, dit jättarne begåvo sig, när de ej fingo vara i fred för kyrkklockorna i landet.

Lennart: Ny sida

2023-12-07T12:33:31Z

Ny sida

Ny sida

En socken i Munkedal

Munkedals kommun innehåller numera åtskilliga socknar. En avdem är Svarteborg, som liksom Foss, har ett otal minnesplatser och sevärdheter inom sina gränser. Ett av socknens platser, kallas Boråserödsberget - en egendomlig urholkning i bergmassivet, som ibland benämndes för "ryttarklyftan". Fjället ligger nära socknen Berfendal och där har bott en jätte och hans dotter en jättemö. Berättelsen om dessa har förtäljts sålunda:

== Jättemön i Boråserödsbärget ==
Folksägen från Bohuslän

I Boråserödsbärget i Svarteborgs socken bodde i forna tider en jätte. Såsom alla av jättesläkt har han försvunnit, sedan folket antagit den kristna läran. Somliga säga, att han dött, men andra tro, att han flyttat till Dovre i Norge, dit jättarne begåvo sig, när de ej fingo vara i fred för kyrkklockorna i landet.

Emellertid ses än i dag en fördjupning i bärget, som kallas for "jättedonen", och där innanför lär jätten ha sina guldfyllda salar. Likväl har ingen hittat dit in, och lyckligast är väl det, ty med jättegods är ingen välsignelse.

Samme jätte hade en dotter, så vän och vacker, att den, som en gång sett henne, aldrig kunde glömma henne. Bland de få, som hade lyckan få se

henne, var en dräng från hemmanet

Rom, som ligger nära Boråserödsbär-

get Då han en dag var ute och letade

efter hästarne, som kommit i villan,

såg han utanför bärget en underskön

jungfru, som satt och slog sin harpa i

solskenet.

Drängen förstod strax vein det var,

och som han var en hurtig karl och

visste, att jättefar hade vad andra

sökte efter, tänkte han, att det icke

var värre for honom än for mången

annan att gifta sig med jättesläkt och

begynte så under många krumbukter

närma sig den okända. När han kom-

mit tillräckligt nära henne, kastade

han sin fällkniv mellan henne och

bärget och som "stål binder trollen"

måste hon med eller mot sin vilja

följa honom till hans hem.

Om kvällen, när jätten saknade sin

dotter, begav han sig ut på spaning

efter henne och kom så under sitt

letande till Rom.

Genom väggen hörde han t-vå män-

niskor snarka, och när han lyfte taket

15

av stugan, såg han dottern sovande i

ungersvennens farm.

"Ligger du här, din hundunge?" röt

han ilsket. "Men har det kommit dit-

hän", tillade han stillsammare, "så må

ni behålla varandra. Det säger jag

dock, att bröllopet skall hållas, innan

månen går i ny. &linen I då giva

mig så mycken mat och dryck jag

behöver, skola alla edre efterkom-

mande bliva rika och mäktiga, men i

annat fall vill jag icke kännas vid

släkten".

Nu reddes hastigt till bröllop hos

drängens föräldrar, och grannar och

släktingar, kommo med förningar

fran• alla håll. För att det skulle van

riktigt stort, skulle brudparet vigas i

Tosse kyrka. Men dagame före bröl-

lopet inträffade ett så starkt vatten-

flöde, au ingen visste hum brudska-

ran skulle komma fram över den

uppsvällda bäcken mellan Dingle

och Bärby. Då gingo jätten och hans

hustru till Holmåsar i BerffenclAIen

och hämtade en stor stenhäll och

fyra stora kullerstenar och buro till

bäcken. Jätten bar stenhällen under

armen och hans hustru kullerstenarne

i sin vante, och så byggde de en

stenbro, som än i dag leder över

bäcken.

När de nygifta kommit ifrån kyrkan

till bröllopsgården, infann sig jätten

och satte sig till bords med de andra

bröllopsgästerna. Fastän brudparet

gjort allt for att anskaffa tillräcklig

bröllopsznat, förklarade jätten, att

han var blott halvmätt, när han gick

ifrån bordet, och därför skulle endast

hälften av släkten bli storfolk Han

ville likväl ge dottern en hederlig

bröllopsgåva och kastade på golvet

en säck med guld och silvennynt,

som mågen skulle få, om han kunde

bära den på loftet I tysthet gav bru-

den sin man en dryck, som gjorde

honom så stark, att han slängde säck-

en på ryggen och till allas förvåning

bar den ur stugan, och så finge de

nygifta den dyrbara gåvan till bosätt-

ning.

En tid bortåt levde de nygifta i lust

och glädje, men snart började man-

nen bli kinkig och elak. Till slut gick

det så långt, att han undfägnade sin

hustru med käppen. Hon fortfor lik-

väl att vara mild och tålig som förut

Men en gång skulle han på lAngresa.

Då hästen sattes for kärran, varsnade

han att skon var borta på ena bakfo-

ten. Nu fanns ej annan hjälp än att slå

fast en ny sko, men den, som bon-

den hade, var for stor, och så började

han svärja och banna igen.

Hustrun svarade icke ett ord, utan

tog hästskon mellan sina händer och

klämde den tillhopa som om den

varit av bly. Mannen såg på henne

med förvåning och förskräckelse,

slutligen sade han:

"Varför har du, som är så stark,

tagit stryk, av mig?"

"Därför att hustrun skall van sin

man underdånig", svarade jättinnan

milt och vänligt.

Från den stunden blev mannen en

av de beskedligaste i trakten, och

aldrig hordes ett ont ord mer från

hans mun.

A.C.
[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 91-1]]

← Äldre version		Versionen från 21 oktober 2025 kl. 10.16
Rad 1:		Rad 1:
	En socken i Munkedal		En socken i Munkedal

	Munkedals kommun innehåller ~~numera åtskilliga~~ socknar. En av ~~dem är~~ Svarteborg, ~~som liksom~~ Foss, har ett otal minnesplatser och sevärdheter inom sina gränser. Ett av socknens platser, kallas Boråserödsberget - en egendomlig urholkning i bergmassivet, som ibland benämndes för "ryttarklyftan". Fjället ligger nära socknen Berfendal och där har bott en jätte och hans dotter en jättemö. ~~Berättelsen om dessa~~ har förtäljts sålunda:		Munkedals kommun innehåller numera åtskilliga socknar. En av dem är Svarteborg, som liksom Foss, har ett otal minnesplatser och sevärdheter inom sina gränser. Ett av socknens platser, kallas Boråserödsberget - en egendomlig urholkning i bergmassivet, som ibland benämndes för "ryttarklyftan". Fjället ligger nära socknen Berfendal och där har bott en jätte och hans dotter en jättemö. Berättelsen om dessa har förtäljts sålunda:

	== Jättemön i Boråserödsbärget ==		== Jättemön i Boråserödsbärget ==
	Folksägen från Bohuslän		Folksägen från Bohuslän
	[[Fil:Munkedalsbygden 1991-1 15 Jättemön.jpg\|miniatyr]]		[[Fil:Munkedalsbygden 1991-1 15 Jättemön.jpg\|miniatyr]]
	I Boråserödsbärget ~~i Svarteborgs socken bodde~~ i forna tider en jätte. Såsom alla av jättesläkt har han försvunnit, sedan folket ~~antagit den~~ kristna läran. Somliga säga, att han dött, men andra tro, att han flyttat till Dovre i Norge, dit jättarne begåvo sig, när de ej fingo vara i fred för kyrkklockorna i landet.		I Boråserödsbärget i Svarteborgs socken bodde i forna tider en jätte. Såsom alla av jättesläkt har han försvunnit, sedan folket antagit den kristna läran. Somliga säga, att han dött, men andra tro, att han flyttat till Dovre i Norge, dit jättarne begåvo sig, när de ej fingo vara i fred för kyrkklockorna i landet.

	Emellertid ses än i dag en fördjupning i bärget, som kallas for "jättedonen", och där innanför lär jätten ha sina guldfyllda salar. Likväl har ingen hittat dit in, och lyckligast är väl det, ty med jättegods är ingen välsignelse.		Emellertid ses än i dag en fördjupning i bärget, som kallas for "jättedonen", och där innanför lär jätten ha sina guldfyllda salar. Likväl har ingen hittat dit in, och lyckligast är väl det, ty med jättegods är ingen välsignelse.

	Samme jätte hade en dotter, så vän och vacker, att den, som en gång sett henne, aldrig kunde glömma henne. Bland de få, som hade lyckan få se henne, ~~var~~ en dräng från hemmanet Rom, ~~som ligger~~ nära ~~Boråserödsbär-~~		Samme jätte hade en dotter, så vän och vacker, att den, som en gång sett henne, aldrig kunde glömma henne. Bland de få, som hade lyckan få se henne, var en dräng från hemmanet Rom, som ligger nära Boråserödsbärget. Då han en dag var ute och letade efter hästarna, som kommit i villan, såg han utanför bärget en underskön jungfru, som satt och slog sin harpa i solskenet.

	~~get. Då han en dag var ute och letade efter hästarna, som kommit i villan, såg han utanför bärget en underskön jungfru, som satt och slog sin harpa i solskenet.~~		Drängen förstod strax vem det var, och som han var en hurtig karl och visste, att jättefar hade vad andra sökte efter, tänkte han, att det icke var värre for honom än för mången annan att gifta sig med jättesläkt och begynte så under många krumbukter närma sig den okända. När han kommit tillräckligt nära henne, kastade han sin fällkniv mellan henne och bärget och som "stål binder trollen" måste hon med eller mot sin vilja följa honom till hans hem.

	Drängen förstod strax vem det var, och som han var en hurtig karl och visste, att jättefar hade vad andra sökte efter, tänkte han, att det icke ~~var värre~~ for honom än för mången ~~annan att~~ gifta sig med jättesläkt och begynte så under många krumbukter närma sig den okända. När han kommit tillräckligt nära henne, kastade han sin fällkniv mellan henne och bärget och som "stål binder trollen" ~~måste hon med eller mot~~ sin vilja följa honom till hans hem.

	Om kvällen, när jätten saknade sin dotter, begav han sig ut på spaning efter henne och kom så under sitt letande till Rom.		Om kvällen, när jätten saknade sin dotter, begav han sig ut på spaning efter henne och kom så under sitt letande till Rom.

	Genom väggen hörde han två människor snarka, och när han lyfte taket av stugan, såg han dottern sovande i ~~ungersvennens farm~~.		Genom väggen hörde han två människor snarka, och när han lyfte taket av stugan, såg han dottern sovande i ungersvennens farm.

	"Ligger du här, din hundunge?" röt han ilsket. "Men har det kommit dithän", tillade han stillsammare, "så må ni behålla varandra. ~~Det~~ säger jag dock, ~~att~~ bröllopet skall hållas, innan ~~månen går~~ i ny. Kunnen I då giva mig ~~så mycken mat och~~ dryck jag behöver, ~~skola~~ alla ~~edra efterkommande bliva~~ rika och mäktiga, men i annat fall vill jag icke ~~kännas vid~~ släkten".		"Ligger du här, din hundunge?" röt han ilsket. "Men har det kommit dithän", tillade han stillsammare, "så må ni behålla varandra. Det säger jag dock, att bröllopet skall hållas, innan månen går i ny. Kunnen I då giva mig så mycken mat och dryck jag behöver, skola alla edra efterkommande bliva rika och mäktiga, men i annat fall vill jag icke kännas vid släkten".

	~~Nu reddes~~ hastigt till bröllop hos drängens föräldrar, och grannar och släktingar, ~~kommo med förningar~~ från alla håll. För att det skulle vara riktigt stort, skulle brudparet vigas i Tosse kyrka. ~~Men dagarna~~ före ~~bröllopet inträffade~~ ett så starkt vattenflöde, att ingen visste hur brudskaran skulle komma fram över den ~~uppsvällda bäcken mellan Dingle~~ och Bärby. ~~Då gingo~~ jätten och hans ~~hustru till~~ Holmåsar i Berfendalen ~~och hämtade en~~ stor ~~stenhäll och~~ fyra stora kullerstenar och ~~buro till~~ bäcken. Jätten bar ~~stenhällen under armen och~~ hans hustru kullerstenarne i sin vante, och så byggde de en stenbro, som än i dag leder över bäcken.		Nu reddes hastigt till bröllop hos drängens föräldrar, och grannar och släktingar, kommo med förningar från alla håll. För att det skulle vara riktigt stort, skulle brudparet vigas i Tosse kyrka. Men dagarna före bröllopet inträffade ett så starkt vattenflöde, att ingen visste hur brudskaran skulle komma fram över den uppsvällda bäcken mellan Dingle och Bärby. Då gingo jätten och hans hustru till Holmåsar i Berfendalen och hämtade en stor stenhäll och fyra stora kullerstenar och buro till bäcken. Jätten bar stenhällen under armen och hans hustru kullerstenarne i sin vante, och så byggde de en stenbro, som än i dag leder över bäcken.

	När de nygifta kommit ifrån kyrkan till bröllopsgården, infann sig jätten ~~och satte~~ sig till bords med de andra bröllopsgästerna. Fastän brudparet gjort allt for att anskaffa tillräcklig bröllopsmat, förklarade jätten, att ~~han var~~ blott halvmätt, när han gick ifrån bordet, och därför skulle endast hälften av släkten bli storfolk Han ville likväl ge dottern ~~en hederlig~~ bröllopsgåva och kastade på golvet en säck med guld och silvermynt, som ~~mågen skulle~~ få, ~~om han kunde~~ bära ~~den på~~ loftet. I tysthet gav bruden ~~sin man~~ en dryck, ~~som gjorde honom så~~ stark, att han slängde ~~säcken på~~ ryggen och till allas förvåning bar den ~~ur stugan~~, och så finge de nygifta den dyrbara gåvan till bosättning.		När de nygifta kommit ifrån kyrkan till bröllopsgården, infann sig jätten och satte sig till bords med de andra bröllopsgästerna. Fastän brudparet gjort allt for att anskaffa tillräcklig bröllopsmat, förklarade jätten, att han var blott halvmätt, när han gick ifrån bordet, och därför skulle endast hälften av släkten bli storfolk Han ville likväl ge dottern en hederlig bröllopsgåva och kastade på golvet en säck med guld och silvermynt, som mågen skulle få, om han kunde bära den på loftet. I tysthet gav bruden sin man en dryck, som gjorde honom så stark, att han slängde säcken på ryggen och till allas förvåning bar den ur stugan, och så finge de nygifta den dyrbara gåvan till bosättning.

	En tid bortåt levde de nygifta i lust och glädje, men snart ~~började mannen~~ bli kinkig och elak. Till slut gick det så långt, att han undfägnade sin hustru ~~med käppen~~. ~~Hon fortfor~~ likväl att vara mild och tålig som förut Men ~~en gång~~ skulle han på långresa. ~~Då hästen~~ sattes for kärran, varsnade han att skon var borta på ena bakfoten. Nu fanns ej annan hjälp än att slå fast en ny sko, ~~men den~~, ~~som bonden~~ hade, var for stor, och så började han svärja och banna igen.		En tid bortåt levde de nygifta i lust och glädje, men snart började mannen bli kinkig och elak. Till slut gick det så långt, att han undfägnade sin hustru med käppen. Hon fortfor likväl att vara mild och tålig som förut Men en gång skulle han på långresa. Då hästen sattes for kärran, varsnade han att skon var borta på ena bakfoten. Nu fanns ej annan hjälp än att slå fast en ny sko, men den, som bonden hade, var for stor, och så började han svärja och banna igen.

	Hustrun ~~svarade icke~~ ett ord, utan tog hästskon ~~mellan sina~~ händer och klämde den tillhopa som om den varit av bly. Mannen såg på henne med förvåning och förskräckelse, slutligen sade han:		Hustrun svarade icke ett ord, utan tog hästskon mellan sina händer och klämde den tillhopa som om den varit av bly. Mannen såg på henne med förvåning och förskräckelse, slutligen sade han:

	"~~Varför har~~ du, som är så stark, tagit stryk, av mig?"		"Varför har du, som är så stark, tagit stryk, av mig?"

	"~~Därför att~~ hustrun skall vara sin man underdånig", svarade jättinnan milt och vänligt.		"Därför att hustrun skall vara sin man underdånig", svarade jättinnan milt och vänligt.

	Från den stunden blev mannen en av de beskedligaste i trakten, och aldrig hördes ett ont ord mer från hans mun.		Från den stunden blev mannen en av de beskedligaste i trakten, och aldrig hördes ett ont ord mer från hans mun.