Intervju med Margareta Tankus 19-1 - Versionshistorik

Lennart: Lennart flyttade sidan Intervju med Margareta Tankus till Intervju med Margareta Tankus 19-1 utan att lämna en omdirigering

2026-04-08T09:52:41Z

Lennart flyttade sidan Intervju med Margareta Tankus till Intervju med Margareta Tankus 19-1 utan att lämna en omdirigering

← Äldre version	Versionen från 8 april 2026 kl. 11.52
(Ingen skillnad)

Lennart: Bild infogad

2022-10-28T09:16:10Z

Bild infogad

← Äldre version		Versionen från 28 oktober 2022 kl. 11.16
Rad 1:		Rad 1:
			[[Fil:Munkedals Järnaffär.jpg\|miniatyr\|Munkedals Järnaffär]]
	Det är en solig eftermiddag i början av april 2019. Min fru, Inger, och jag har blivit inbjudna till min kusin, Margaretha, född Hansson, för att få höra om hennes upplevelser och ta del av händelser ur hennes spännande liv.		Det är en solig eftermiddag i början av april 2019. Min fru, Inger, och jag har blivit inbjudna till min kusin, Margaretha, född Hansson, för att få höra om hennes upplevelser och ta del av händelser ur hennes spännande liv.

Rad 10:		Rad 11:

	Under studierna i Göteborg bodde Margaretha hos en väninna till mamma Clary. De hade varit studiekamrater på Grebbestads Folkhögskola. Väninnan drev en matservering i Göteborg. Margaretha delade där rum med en flicka från Svenljunga.		Under studierna i Göteborg bodde Margaretha hos en väninna till mamma Clary. De hade varit studiekamrater på Grebbestads Folkhögskola. Väninnan drev en matservering i Göteborg. Margaretha delade där rum med en flicka från Svenljunga.
			[[Fil:2 modeller.jpg\|miniatyr]]
	Efter examen i Göteborg sökte Margaretha till en kurs på Tillskärarakademin i Stockholm. Efter genomgången kurs fick hon praktikplats på Konfektions AB Rory i Borås där Margaretha sydde upp kavajer, byxor och barnkonfektion.		Efter examen i Göteborg sökte Margaretha till en kurs på Tillskärarakademin i Stockholm. Efter genomgången kurs fick hon praktikplats på Konfektions AB Rory i Borås där Margaretha sydde upp kavajer, byxor och barnkonfektion.

Rad 26:		Rad 27:

	Margaretha skrev brev hem varje vecka och hon fick ofta brev hemifrån. Mamma, Clary, sparade alla brev från Margarethas parisvistelse.		Margaretha skrev brev hem varje vecka och hon fick ofta brev hemifrån. Mamma, Clary, sparade alla brev från Margarethas parisvistelse.
			[[Fil:Mode affisch 202(1).jpg\|miniatyr]]
	Att ringa hem var inte tal om eftersom detta var mycket dyrt.		Att ringa hem var inte tal om eftersom detta var mycket dyrt.

Rad 34:		Rad 35:

	I Paris hände det alltid något. Flickorna besökte matinéer på operan, där de bl.a. såg Aida, som tog hela 4 timmar. De besökte museer och loppmarknader. De såg Maurice Chevalier spela piano på sin teater. Ibland träffade de Birgitta Högsell, som drog med dem till konstnärskvarteren där de bl.a. träffade den svenske, då okände konstnären, Bengt Lindström.		I Paris hände det alltid något. Flickorna besökte matinéer på operan, där de bl.a. såg Aida, som tog hela 4 timmar. De besökte museer och loppmarknader. De såg Maurice Chevalier spela piano på sin teater. Ibland träffade de Birgitta Högsell, som drog med dem till konstnärskvarteren där de bl.a. träffade den svenske, då okände konstnären, Bengt Lindström.
			[[Fil:Detalj.Nina-Riccci60.03-388x1024(1).jpg\|miniatyr]]
	De var dock aldrig uppe i Eiffeltornet, eftersom det kostade för mycket.		De var dock aldrig uppe i Eiffeltornet, eftersom det kostade för mycket.

Rad 62:		Rad 63:

	Margaretha var också på visningar i Berlin. Vid varje Berlin-visning rullades en, flera våningar hög, vagn in. Våningsplanen var fyllda av de läckraste snittar med rysk kaviar, lax, mm. Till snittarna serverades alltid champagne. Efter snittarna och champagnen serverades kaffe och små läckra bakelser.		Margaretha var också på visningar i Berlin. Vid varje Berlin-visning rullades en, flera våningar hög, vagn in. Våningsplanen var fyllda av de läckraste snittar med rysk kaviar, lax, mm. Till snittarna serverades alltid champagne. Efter snittarna och champagnen serverades kaffe och små läckra bakelser.
			[[Fil:Margareta Tankus.jpg\|miniatyr\|Margaretha Tankus]]
	Margaretha gjorde också ett flertal resor till London och det på sextiotalet spirande Twiggy-modet.		Margaretha gjorde också ett flertal resor till London och det på sextiotalet spirande Twiggy-modet.

Rad 79:		Rad 80:
	Efter denna spännande berättelse tackar Inger och jag för en mycket trevlig aprileftermiddag hos kusin Margaretha.		Efter denna spännande berättelse tackar Inger och jag för en mycket trevlig aprileftermiddag hos kusin Margaretha.

	Text: [[Håkan Grundberg]] Bilder: från Internet, Museets samlingar och Håkan Grundberg		Text: [[Håkan Grundberg]]

			Bilder: från Internet, Museets samlingar och Håkan Grundberg

	[[Kategori:Munkedalsbygden]]		[[Kategori:Munkedalsbygden]]
	[[Kategori:Munkedalsbygden 19-1]]		[[Kategori:Munkedalsbygden 19-1]]

Lennart: styckebrytning

2022-08-23T08:43:27Z

styckebrytning

@@ Rad 41: / Rad 41: @@
 I slutet av februari detta år skulle Margaretha och Birgit hälsa på sin kusin, Gunvor Hansson, som arbetade som au pair i en adlig familj i Carceranne. Arbetet, som bestod i att ta hand om två små pojkar, hade hon fått, genom Svenska Kyrkans hjälp och genom kyrkoherdens kontaktnät. Resan, med tåg, från Paris till Carceranne, tog ca ett dygn. Flickorna, som trodde de skulle få bada och sola vid kusten, blev mycket besvikna. Det var så kallt, att de fick sova med kläderna på, i den kalla, oeldade stugan de hyrde in sig i.
-Åter i Paris försökte Margaretha och Birgit få arbete på något av modehusen, men det var helt omöjligt eftersom de saknade arbetstillstånd. Tack vare deras finska välgörare, f.d. ambassadörskan, fick Margaretha en oavlönad plats vid en ansedd ateljé. Efter hemkomsten från Paris satte Margaretha in en ”söka arbete-annons” i Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och Sydsvenskan. Annonsen som var ca 6x9 centimeter kostade femtio kronor. Margaretha fick många svar på annonsen och pappa Melker och Margaretha bilade runt i väst- och sydsverige för att besöka olika fabriker, som hade svarat på hennes annons. Till slut fastnade Margaretha för företaget Malmöpäls. Samtidigt som detta hände blev Margaretha uppringd av rektorn för det svenska textilinstitutet. Han bad Margaretha att åka till USA i ett år för att praktisera. Bakom hans förfrågan låg en firma från Sundbyberg. Margaretha tackade ”nej” till det fina erbjudandet, och började i stället på Malmöpäls där hon titulerades ”direktris”. Malmöpäls var ett stort företag som tillverkade pälskappor. De var också stora grossister då det gällde pälshudar och beredning av desamma. Under sin tid på Malmöpäls träffade Margaretha vid ett kundbesök sin blivande man, George. Det var på en restaurang som de besökte med sina kunder. Restaurangen var fullsatt, men eftersom Margarethas chef, direktör Blåsten, kände George väl, fick han en plats vid vårt bord. George kände också alla företagets kunder. Malmö var en mycket trevlig stad på den tiden. George och Margaretha hade ett stort umgänge i staden och även i Köpenhamn. Margaretha blev på femtiotalet, som det heter idag, ”headhuntad”, till Fougstedts firma i Malmö. Hon blev direktris med modellansvar för kappor och dräkter. På denna välkända firma blev Margaretha kvar i ca 14 år. I arbetet ingick flera resor per år, till olika modevisningar i framför allt Paris, men även på andra orter som London, Berlin, mm. Vidare reste Margaretha, lika ofta, till visningar för Prêt à Porter (för billigare plagg och tyger). På de ”stora” haute-couture-modevisningarna fick man sitta på guldstolar. Man hade ”sin egen” säljare (s.k. Vendeuse). Man fick göra anteckningar, men absolut inte avritningar eller skisser. Mönstren, som köptes för ca 3000 kr, var handsydda i oblekt lakansväv. Det var alltid många ”kändisar” på dessa visningar. Vid ett tillfälle hade Margaretha mrs Simson, gift med Edward av Wales framför sig och Rose Kennedy (mor till president Kennedy) bakom sig. På denna tid var Dior mycket stora. Så småningom övertog Yves Saint Laurent som ledande modehus. Margaretha besökte visningar på alla de stora modehusen, som Nina Ricci, Balenciaga, Jaque Fath, Philippe Venet, Gy Laroche, m.fl. På femtiotalet, öppnade Coco Chanel åter sitt modehus efter det att det varit stängt under kriget. Det var dyrast av alla modehus och de sålde endast färdigsydda plagg, som då kostade ca 7 000-8 000 svenska kronor. Under visningen satt alltid Coco Chanel överst på en bred trappa och övervakade det hela. Hon var klädd i halmhatt, långa pärlemorshalsband och guldkedjor. Hon var den för sta kvinnan som inom modevärlden lanserade svarta klänningar (”den lilla svarta”). Coco Chanel övertogs senare av Karl Lagerfeldt. Margaretha var också på visningar i Berlin. Vid varje Berlin-visning rullades en, flera våningar hög, vagn in. Våningsplanen var fyllda av de läckraste snittar med rysk kaviar, lax, mm. Till snittarna serverades alltid champagne. Efter snittarna och champagnen serverades kaffe och små läckra bakelser. Margaretha gjorde också ett flertal resor till London och det på sextiotalet spirande Twiggy-modet. De stora modehusen flyttade efter hand till stora, centralt belägna lokaler. Många av modehusen överlevde olika kriser i modevärlden tack vare sina parfymer. Fougstedts blev också hovleverantör. Det var den då tiotolvåriga prinsessan Christina, som köpte en kappa, designad av Margaretha. Det var en ljusblå yllekappa med krage och knytboll av päls. Efter hela 14 år på Fougstedts slutade Margaretha 1972 och började som designer i sin mans företag. George hade då bildat bolag och etablerat sig i flera textila branscher. Bl.a. Masterhand (kostymer) och Tenson (sportkläder). George och Margaretha övertog Sätila mössa (stickat) och Bola sportstrumpor. De etablerade Ivanhoe (stickade tröjor) och Tevo sportkläder. Paret reste, i arbetet, varje år till Milano och Florens (för stickat) och till München, Zürich och Wien för sportkläder.
+Åter i Paris försökte Margaretha och Birgit få arbete på något av modehusen, men det var helt omöjligt eftersom de saknade arbetstillstånd. Tack vare deras finska välgörare, f.d. ambassadörskan, fick Margaretha en oavlönad plats vid en ansedd ateljé. Efter hemkomsten från Paris satte Margaretha in en ”söka arbete-annons” i Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och Sydsvenskan. Annonsen som var ca 6x9 centimeter kostade femtio kronor. Margaretha fick många svar på annonsen och pappa Melker och Margaretha bilade runt i väst- och sydsverige för att besöka olika fabriker, som hade svarat på hennes annons. Till slut fastnade Margaretha för företaget Malmöpäls. Samtidigt som detta hände blev Margaretha uppringd av rektorn för det svenska textilinstitutet. Han bad Margaretha att åka till USA i ett år för att praktisera. Bakom hans förfrågan låg en firma från Sundbyberg. Margaretha tackade ”nej” till det fina erbjudandet, och började i stället på Malmöpäls där hon titulerades ”direktris”. Malmöpäls var ett stort företag som tillverkade pälskappor. De var också stora grossister då det gällde pälshudar och beredning av desamma.
-På 1970 och 80-talen besöktes ofta London, som ”stack ut” med Mary Quants ”korta” ungflicksmode och Vidal Sassons nyskapande, korta frisyrer med mycket lugg och polisonger. Margaretha slutade i ”firman” 1988 och George två år senare. Därefter ägnade de sig åt fiske, golf och trädgårdsskötsel vid sin sommarstuga på Barkedal, några meter från Gullmarsfjorden. Sommarstugan ritades av Margaretha och den var ”på plats” 1961. Sommarstugan var Margarethas och Georgs andningshål under många år, varvade med resor och hårt arbete. George avled 2011, åttio år gammal. Efter denna spännande berättelse tackar Inger och jag för en mycket trevlig aprileftermiddag hos kusin Margaretha.
+Under sin tid på Malmöpäls träffade Margaretha vid ett kundbesök sin blivande man, George. Det var på en restaurang som de besökte med sina kunder. Restaurangen var fullsatt, men eftersom Margarethas chef, direktör Blåsten, kände George väl, fick han en plats vid vårt bord. George kände också alla företagets kunder.
 Text: [[Håkan Grundberg]] Bilder: från Internet, Museets samlingar och Håkan Grundberg

Lennart: Ny sida

2022-08-23T08:35:35Z

Ny sida

Ny sida

Det är en solig eftermiddag i början av april 2019. Min fru, Inger, och jag har blivit inbjudna till min kusin, Margaretha, född Hansson, för att få höra om hennes upplevelser och ta del av händelser ur hennes spännande liv.

Margarethas farfar hette Arthur Hansson. Han föddes 1864 i Gläborg och hans fru Matilda, född Tobisson, 1866 i Smeviken, Svarteborg. De flyttade till Munkedal i början av 1900-talet, samtidigt som Järnvägen från Göteborg nådde Munkedal. Arthur köpte gården Foss Öster, där han också uppförde flera byggnader, som bostadshus, affär, post, mm. Samtliga byggnader står fortfarande kvar.

Margaretha föddes 1928 och växte upp i Munkedal. Pappa Melker var född 1898 och gift med Clary, född Grundberg, 1899. Pappa Melker grundade Munkedals Järnaffär.

De första 14 åren bodde Margaretha i övervåningen på det som idag kallas ”Lärlingsgymnasiet”. Därefter flyttade familjen till Björkebo, f.d. Doktor Kempes villa på Västra Åtorpsvägen/Pommernvägen.

Margaretha gick tre år på läroverket i Uddevalla. Hon blev allvarligt sjuk och kunde inte gå i skolan på två år på grund av sin sjukdom. I stället läste hon ”extra” hemma och kunde så småningom ”tentera in” på Kjellbergska kommunala flickskolan i Göteborg, där hon studerade i tre år. Margaretha har fortfarande kontakt med flera av sina gamla skolkamrater från Kjellbergska flickskolan. Kamraterna och Margaretha har firat 68-, 69-, och 70-årsjubileum.

Under studierna i Göteborg bodde Margaretha hos en väninna till mamma Clary. De hade varit studiekamrater på Grebbestads Folkhögskola. Väninnan drev en matservering i Göteborg. Margaretha delade där rum med en flicka från Svenljunga.

Efter examen i Göteborg sökte Margaretha till en kurs på Tillskärarakademin i Stockholm. Efter genomgången kurs fick hon praktikplats på Konfektions AB Rory i Borås där Margaretha sydde upp kavajer, byxor och barnkonfektion.

Hon sökte vidare till Borås Textilinstitut där hon studerade konfektionsteknik, binningslära, vävning, materialprovning, färgning, spinning, maskinell sömnad och bokföring.

Margarethas bästa vän på den tiden var Birgit från Axvalla.

Margaretha och Birgit, samt blivande konstnären Birgitta Högsell från Munkedal reste tillsammans till Paris. På den tiden åkte man till Paris med linjebuss. Det tog flera dagar med övernattningar i Arnhem, Bokele och Rotterdam. Sista övernattningen var i Bryssel. Därefter nådde man Paris.

Birgitta Högsell skulle gå på målarskola hos André Lothe, där även Margarethas kusin Sven Hansson (bror till Henry och George Hansson) studerade.

Vid framkomsten till Paris hyrde de tre flickorna ett tillfälligt rum. De kontaktade därefter Svenska kyrkan, som hjälpte flickorna att få tag i hyresrum. Kyrkoherde Bjurström ordnade också andra, nyttiga kontakter för Margaretha och Birgit.

Deras rum låg nära triumfbågen. Värme fick de via en plåtkamin. De hade vatten inne, men toalett på svalen. Flickorna fick ordna morgonmålet själva. På dagen åt de ofta ute. Och på kvällen åt de med familjen som hyrde ut rummet. Oftast blev de någon soppa.

Margaretha skrev brev hem varje vecka och hon fick ofta brev hemifrån. Mamma, Clary, sparade alla brev från Margarethas parisvistelse.

Att ringa hem var inte tal om eftersom detta var mycket dyrt.

Genom Svenska kyrkan och inte minst kyrkoherde Bjurström, fick flickorna kontakt med finska ambassadörens änka. Hon hade många och betydande kontakter med då ledande modehus och hon ordnade, så att flickorna, varje vecka, fick inbjudningar till bl.a. Dior, Yves Saint Laurent, Nina Rici, Jean Patou, Lanvin, m. fl.

I Paris smakade Margaretha för första gången Yoghurt, Coca Cola, Clementiner och färska Fikon.

I Paris hände det alltid något. Flickorna besökte matinéer på operan, där de bl.a. såg Aida, som tog hela 4 timmar. De besökte museer och loppmarknader. De såg Maurice Chevalier spela piano på sin teater. Ibland träffade de Birgitta Högsell, som drog med dem till konstnärskvarteren där de bl.a. träffade den svenske, då okände konstnären, Bengt Lindström.

De var dock aldrig uppe i Eiffeltornet, eftersom det kostade för mycket.

Den 15 december 1950 reste Margaretha hem till Munkedal för att fira jul. Det var billigare att ta tåget hem än att vara kvar i Paris. I januari var Margaretha åter tillbaka i Paris. Hon kom in på Professionell de Coupe Couture tillskärarakademi där hon blev diplomerad den 20 februari 1951. Examensarbetet bestod av uppsydda minatyrtoaletter.

I slutet av februari detta år skulle Margaretha och Birgit hälsa på sin kusin, Gunvor Hansson, som arbetade som au pair i en adlig familj i Carceranne. Arbetet, som bestod i att ta hand om två små pojkar, hade hon fått, genom Svenska Kyrkans hjälp och genom kyrkoherdens kontaktnät. Resan, med tåg, från Paris till Carceranne, tog ca ett dygn. Flickorna, som trodde de skulle få bada och sola vid kusten, blev mycket besvikna. Det var så kallt, att de fick sova med kläderna på, i den kalla, oeldade stugan de hyrde in sig i.

Åter i Paris försökte Margaretha och Birgit få arbete på något av modehusen, men det var helt omöjligt eftersom de saknade arbetstillstånd. Tack vare deras finska välgörare, f.d. ambassadörskan, fick Margaretha en oavlönad plats vid en ansedd ateljé. Efter hemkomsten från Paris satte Margaretha in en ”söka arbete-annons” i Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och Sydsvenskan. Annonsen som var ca 6x9 centimeter kostade femtio kronor. Margaretha fick många svar på annonsen och pappa Melker och Margaretha bilade runt i väst- och sydsverige för att besöka olika fabriker, som hade svarat på hennes annons. Till slut fastnade Margaretha för företaget Malmöpäls. Samtidigt som detta hände blev Margaretha uppringd av rektorn för det svenska textilinstitutet. Han bad Margaretha att åka till USA i ett år för att praktisera. Bakom hans förfrågan låg en firma från Sundbyberg. Margaretha tackade ”nej” till det fina erbjudandet, och började i stället på Malmöpäls där hon titulerades ”direktris”. Malmöpäls var ett stort företag som tillverkade pälskappor. De var också stora grossister då det gällde pälshudar och beredning av desamma. Under sin tid på Malmöpäls träffade Margaretha vid ett kundbesök sin blivande man, George. Det var på en restaurang som de besökte med sina kunder. Restaurangen var fullsatt, men eftersom Margarethas chef, direktör Blåsten, kände George väl, fick han en plats vid vårt bord. George kände också alla företagets kunder. Malmö var en mycket trevlig stad på den tiden. George och Margaretha hade ett stort umgänge i staden och även i Köpenhamn. Margaretha blev på femtiotalet, som det heter idag, ”headhuntad”, till Fougstedts firma i Malmö. Hon blev direktris med modellansvar för kappor och dräkter. På denna välkända firma blev Margaretha kvar i ca 14 år. I arbetet ingick flera resor per år, till olika modevisningar i framför allt Paris, men även på andra orter som London, Berlin, mm. Vidare reste Margaretha, lika ofta, till visningar för Prêt à Porter (för billigare plagg och tyger). På de ”stora” haute-couture-modevisningarna fick man sitta på guldstolar. Man hade ”sin egen” säljare (s.k. Vendeuse). Man fick göra anteckningar, men absolut inte avritningar eller skisser. Mönstren, som köptes för ca 3000 kr, var handsydda i oblekt lakansväv. Det var alltid många ”kändisar” på dessa visningar. Vid ett tillfälle hade Margaretha mrs Simson, gift med Edward av Wales framför sig och Rose Kennedy (mor till president Kennedy) bakom sig. På denna tid var Dior mycket stora. Så småningom övertog Yves Saint Laurent som ledande modehus. Margaretha besökte visningar på alla de stora modehusen, som Nina Ricci, Balenciaga, Jaque Fath, Philippe Venet, Gy Laroche, m.fl. På femtiotalet, öppnade Coco Chanel åter sitt modehus efter det att det varit stängt under kriget. Det var dyrast av alla modehus och de sålde endast färdigsydda plagg, som då kostade ca 7 000-8 000 svenska kronor. Under visningen satt alltid Coco Chanel överst på en bred trappa och övervakade det hela. Hon var klädd i halmhatt, långa pärlemorshalsband och guldkedjor. Hon var den för sta kvinnan som inom modevärlden lanserade svarta klänningar (”den lilla svarta”). Coco Chanel övertogs senare av Karl Lagerfeldt. Margaretha var också på visningar i Berlin. Vid varje Berlin-visning rullades en, flera våningar hög, vagn in. Våningsplanen var fyllda av de läckraste snittar med rysk kaviar, lax, mm. Till snittarna serverades alltid champagne. Efter snittarna och champagnen serverades kaffe och små läckra bakelser. Margaretha gjorde också ett flertal resor till London och det på sextiotalet spirande Twiggy-modet. De stora modehusen flyttade efter hand till stora, centralt belägna lokaler. Många av modehusen överlevde olika kriser i modevärlden tack vare sina parfymer. Fougstedts blev också hovleverantör. Det var den då tiotolvåriga prinsessan Christina, som köpte en kappa, designad av Margaretha. Det var en ljusblå yllekappa med krage och knytboll av päls. Efter hela 14 år på Fougstedts slutade Margaretha 1972 och började som designer i sin mans företag. George hade då bildat bolag och etablerat sig i flera textila branscher. Bl.a. Masterhand (kostymer) och Tenson (sportkläder). George och Margaretha övertog Sätila mössa (stickat) och Bola sportstrumpor. De etablerade Ivanhoe (stickade tröjor) och Tevo sportkläder. Paret reste, i arbetet, varje år till Milano och Florens (för stickat) och till München, Zürich och Wien för sportkläder.

På 1970 och 80-talen besöktes ofta London, som ”stack ut” med Mary Quants ”korta” ungflicksmode och Vidal Sassons nyskapande, korta frisyrer med mycket lugg och polisonger. Margaretha slutade i ”firman” 1988 och George två år senare. Därefter ägnade de sig åt fiske, golf och trädgårdsskötsel vid sin sommarstuga på Barkedal, några meter från Gullmarsfjorden. Sommarstugan ritades av Margaretha och den var ”på plats” 1961. Sommarstugan var Margarethas och Georgs andningshål under många år, varvade med resor och hårt arbete. George avled 2011, åttio år gammal. Efter denna spännande berättelse tackar Inger och jag för en mycket trevlig aprileftermiddag hos kusin Margaretha.

Text: [[Håkan Grundberg]] Bilder: från Internet, Museets samlingar och Håkan Grundberg

[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 19-1]]