Hemliga resan 13 augusti 89-2 - Versionshistorik

Lennart den 22 november 2023 kl. 16.54

2023-11-22T16:54:31Z

← Äldre version		Versionen från 22 november 2023 kl. 18.54
Rad 9:		Rad 9:
	Från den tiden är bevarad dopfunten av sandsten som är utförd av en då mycket anlitad stenhuggare Harald samt tursamt nog några fragment av väggmålningar av mäster Amund. Intressantast är nog ändå den märkliga pansarbeslagna plankdörren till sakristian. Järnhandtaget är utformat som en gräslig ringlande drake och ovanför den står Sankt Göran och stöter ned ett spjut i gapet på den vidriga besten. Det är den gamla symbolen för striden mellan det onda och det goda. Den andra stora dörren (till södra vapenhuset) är också mycket imponerande med sitt enorma stocklås. Men den fanns inte på Biger Jarls tid utan tillkom troligen först på 1400-talet.		Från den tiden är bevarad dopfunten av sandsten som är utförd av en då mycket anlitad stenhuggare Harald samt tursamt nog några fragment av väggmålningar av mäster Amund. Intressantast är nog ändå den märkliga pansarbeslagna plankdörren till sakristian. Järnhandtaget är utformat som en gräslig ringlande drake och ovanför den står Sankt Göran och stöter ned ett spjut i gapet på den vidriga besten. Det är den gamla symbolen för striden mellan det onda och det goda. Den andra stora dörren (till södra vapenhuset) är också mycket imponerande med sitt enorma stocklås. Men den fanns inte på Biger Jarls tid utan tillkom troligen först på 1400-talet.

	Inte heller fanns de tak- och väggmålningar som dominerar interiören av i dag. De utfördes nämligen så sent som 1749 av den kände kyrkomålaren Johannes Risberg. Vid kyrkorådets avsyning av hans arbete fick man tillfälle att berömma hans skildringar från paradiset men man kritiserade också att det inte fanns någon framställning om hur det såg ut i helvetet. Det var särskilt två inflytelserika kyrkvärdar som skällde på honom. Risberg blev misslynt men målade raskt upp en skrämmande infernoscen. Den föreställde en stor svart gryta över en flammande eld (som de nog inte hade behövt något fnöske för att göra upp) och bredvid stod Satan själv och rörde om i soppan med en gaffel. I grytan satt Lena sockens två kyrkvärdar och de stack upp sina huvuden över grytkanten. De var mycket porträttlikt målade av Risberg så församlingen kände utan svårighet igen dem. Gubbarna satt och log i		Inte heller fanns de tak- och väggmålningar som dominerar interiören av i dag. De utfördes nämligen så sent som 1749 av den kände kyrkomålaren Johannes Risberg. Vid kyrkorådets avsyning av hans arbete fick man tillfälle att berömma hans skildringar från paradiset men man kritiserade också att det inte fanns någon framställning om hur det såg ut i helvetet. Det var särskilt två inflytelserika kyrkvärdar som skällde på honom. Risberg blev misslynt men målade raskt upp en skrämmande infernoscen. Den föreställde en stor svart gryta över en flammande eld (som de nog inte hade behövt något fnöske för att göra upp) och bredvid stod Satan själv och rörde om i soppan med en gaffel. I grytan satt Lena sockens två kyrkvärdar och de stack upp sina huvuden över grytkanten. De var mycket porträttlikt målade av Risberg så församlingen kände utan svårighet igen dem. Gubbarna satt och log i mjugg under högmässan. De förstod att det inte kunde vara några andra än just kyrkvärdar som satt i en sådan gryta. De kände dem så väl. Naturligtvis blev dessa betrodda och aktade förtroendemän något förargade. Det gick till och med så långt att de stämde målare Risberg inför rätta. Rättegången föregick inför tinget i Dimbo. Den utdragna processen slutade med att den publikfriande scenen kalkades över. De målade upp en stor sol i stället och skrev in ordet Jahve på hebreiska. Vem som gjorde det vet vi inte. Risberg ville naturligtvis inte hålla i penseln.

	mjugg under högmässan. De förstod att det inte kunde vara några andra än

	just kyrkvärdar som satt i en sådan gryta. De kände dem så väl. Naturligtvis

	blev dessa betrodda och aktade förtroendemän något förargade. Det gick till

	och med så långt att de stämde målare Risberg inför rätta. Rättegången ~~före-~~

	~~gick~~ inför tinget i Dimbo. Den utdragna processen slutade med att den ~~pub-~~

	~~likfriande~~ scenen kalkades över. De målade upp en stor sol i stället och skrev

	in ordet Jahve på hebreiska. Vem som gjorde det vet vi inte. Risberg ville ~~na-~~

	~~turligtvis~~ inte hålla i penseln.

	Besöket i Västergötland slutade med middag på den trivsamma restaurangen Svansjön i Skultorp, en ort tidigare mest känd för "vägförvaltninga". Svansjön var ett verkligt fint ställe som vi gärna återkommer till.		Besöket i Västergötland slutade med middag på den trivsamma restaurangen Svansjön i Skultorp, en ort tidigare mest känd för "vägförvaltninga". Svansjön var ett verkligt fint ställe som vi gärna återkommer till.

	~~Y. C.~~		[[Yngve Carlsson]]
	[[Kategori:Munkedalsbygden]]		[[Kategori:Munkedalsbygden]]
	[[Kategori:Munkedalsbygden 89-2]]		[[Kategori:Munkedalsbygden 89-2]]

Lennart den 22 november 2023 kl. 16.51

2023-11-22T16:51:40Z

Visa ändringar

Lennart: Skapade sidan med 'Hemliga resan gick i år till Falbygden. Arrangör och reseledare var Soini Lundgren med Gunborg Bjurström som medhjälpare och det var Munk- Resor som ställt buss och chauffören Christer Janson till förfogande. För underhållningen ombord svarade Ivan Carlsson, dragspel, Georg Claesson, munspel och Folke Gustafsson, sång. Falbygden är ett av de områden i Sverige som är mest rikt på fornminnen från sten-, brons- och järnå...'

2023-11-20T19:36:41Z

Skapade sidan med 'Hemliga resan gick i år till Falbygden. Arrangör och reseledare var Soini Lundgren med Gunborg Bjurström som medhjälpare och det var Munk- Resor som ställt buss och chauffören Christer Janson till förfogande. För underhållningen ombord svarade Ivan Carlsson, dragspel, Georg Claesson, munspel och Folke Gustafsson, sång. Falbygden är ett av de områden i Sverige som är mest rikt på fornminnen från sten-, brons- och järnå...'

Ny sida

Hemliga resan gick i år till Falbygden. Arrangör och reseledare var Soini

Lundgren med Gunborg Bjurström som medhjälpare och det var Munk-

Resor som ställt buss och chauffören Christer Janson till förfogande. För

underhållningen ombord svarade Ivan Carlsson, dragspel, Georg Claesson,

munspel och Folke Gustafsson, sång.

Falbygden är ett av de områden i Sverige som är mest rikt på fornminnen

från sten-, brons- och järnåldern. Det finns t ex fler gångrifter här än till-

sammantaget övrigt i landet. Den arkeologiskt intresserade har verkligen

mycket att studera här.

Därför var det naturligt att vi fick besöka Ekehagens Forntidsby där man

rekonstruerat boplatser från såväl den äldre jägarstenåldern som den yngre

bondestenåldern. Där togs vi omhand av den kunskapsrike guiden Bengt

Fransson, som visade oss runt i anläggningen och själv demonstrerade olika

hantverk och livsnödvändiga sysselsättningar som våra förfäder var mästare

på. Stort intresse väckte det när han gjorde upp eld med hjälp av en pytteli-

ten flintstensflisa. Han tog fram ett tunt blad fnöske ur plånboken (!), lade

det mot flintan och slog till med eldstålet, som egentligen var en gammal slö

fil han krökt till. Strax glödde det till, Fransson förde fnösket mot en dott av

boss och torrt gräs och blåste. Efter mindre än en minut slog lågorna upp

mellan hans händer. Men, invänder någon, stenåldersfolket hade väl inget

stål? Nej, de använde kiselsten till att slå med. Eldstålet är en senare uppfin-

ning. Och fnöske, vad är det? "Torrt som fnöske", det är ett uttryck vi har

hört många gånger, men vad betyder det egentligen? Jo, det är ju en filtartad

brun massa man får från en på lövträd, särskilt björkar, förekommande pa-

rasitsvamp, den s k fnösktickan. Man tar bort den gråsvartaktiga översidan

och likaledes de flerskiktade rörlager som sugit sig fast i själva trädet. Det är

alltså endast själva innerkroppen av svampen man använder. Den mjukas

upp i en svag lutlösning, tvättas, torkas, bultas och rispas. Så tar man en

tunn skiva av detta och lägger mot flintbiten och slår till. Gnistan antänder

fnösket som glöder långsamt. Men hur kom forntidsmänniskorna på att det

var just detta som var användbart när det gällde att göra upp eld? Vad gav

dem idén till en sådan precis process?

20

Efter genomgången av forntidsbyn följde Fransson med oss i bussen på en

rundtur vidare i Falbygden. Höjdpunkten på denna resa blev då besöket i

Kungslena. Kyrkan där anlades under förra hälften av 1200-talet av kung

Erik Läspe och Halte. Han ville därmed hedra sin fader, som ledde den sven-

ska hären i slaget vid Lena 1208 där dansken besegrades. Fienden hade bränt

ned den gamla kyrkan så det fanns under alla omständigheter orsak att

bygga en ny. De för exteriören så karakteristiska tornen är dock av senare

datum. De tillkom efter ett besök i kyrkan som Birger Jarl gjorde påskdagen

1258 i sällskap med sin måg, kong Haakon av Norge, och sin omyndige son

Valdemar. Det stora tornet i mitten symboliserar självfallet Birger själv och

de två mindre hans medföljare.

Från den tiden är bevarad dopfunten av sandsten som är utförd av en då

mycket anlitad stenhuggare Harald samt tursamt nog några fragment av

väggmålningar av mäster Amund. Intressantast är nog ändå den märkliga

pansarbeslagna plankdörren till sakristian. Järnhandtaget är utformat som

en gräslig ringlande diake och ovanför den står Sankt Göran och stöter ned

ett spjut i gapet på den vidriga besten. Det är den gamla symbolen för striden

mellan det onda och det goda. Den andra stora dörren (till södra vapenhu-

set) är också mycket imponerande med sitt enorma stocklås. Men den fanns

inte på Biger Jarls tid utan tillkom troligen först på 1400-talet.

Inte heller fanns de tak- och väggmålningar som dominerar interiören av i

dag. De utfördes nämligen så sent som 1749 av den kände kyrkomålaren Jo-

hannes Risberg. Vid kyrkorådets avsyning av hans arbete fick man tillfälle

att berömma hans skildringar från paradiset men man kritiserade också att

det inte fanns någon framställning om hur det såg ut i helvetet. Det var sär-

skilt två inflytelserika kyrkvärdar som skällde på honom. Risberg blev miss-

lynt men målade raskt upp en skrämmande infernoscen. Den föreställde en

stor svart gryta över en flammande eld (som de nog inte hade behövt något

fnöske för att göra upp) och bredvid stod Satan själv och rörde om i soppan

med en gaffel. I grytan satt Lena sockens två kyrkvärdar och de stack upp

sina huvuden över grytkanten. De var mycket porträttlikt målade av Risberg

så församlingen kände utan svårighet igen dem. Gubbarna satt och log i

mjugg under högmässan. De förstod att det inte kunde vara några andra än

just kyrkvärdar som satt i en sådan gryta. De kände dem så väl. Naturligtvis

blev dessa betrodda och aktade förtroendemän något förargade. Det gick till

och med så långt att de stämde målare Risberg inför rätta. Rättegången före-

gick inför tinget i Dimbo. Den utdragna processen slutade med att den pub-

likfriande scenen kalkades över. De målade upp en stor sol i stället och skrev

in ordet Jahve på hebreiska. Vem som gjorde det vet vi inte. Risberg ville na-

turligtvis inte hålla i penseln.

Besöket i Västergötland slutade med middag på den trivsamma restaurangen Svansjön i Skultorp, en ort tidigare mest känd för "vägförvaltninga". Svansjön var ett verkligt fint ställe som vi gärna återkommer till.

Y. C.
[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 89-2]]