Gustaf Hermansson – släktforskarnas gigant - Versionshistorik

Lennart: Länk

2025-04-29T09:53:38Z

Länk

← Äldre version		Versionen från 29 april 2025 kl. 11.53
Rad 4:		Rad 4:
	För en kort tid sedan kontaktades jag av Kerstin Hermansson som är dotter till Gustaf. Hon undrade samma sak som flera andra: »Har ni Gustafs material?« Vårt svar blev det samma som till de andra som frågat. Kerstin berättade att Gustaf hade tagit kopior av allt insamlat och nedskrivet material från Svarteborg och överlämnat detta till biblioteken i Munkedal och Dingle. Men nu fanns det inte kvar där längre. Biblioteket i Dingle har upphört. Och i Munkedal har det varit översvämning så där fanns heller inget. Vi tyckte att det givetvis var djupt tragiskt och vi sörjde över detta. En dag i oktober ringde Kerstin till Munkedals Hembygdsförening och var strålande glad – hon hade återfunnit Gustafs forskningsmaterial i Kunskapens hus i Dingle. Nu var frågan om vi i Munkedals Hembygdsförening kunde hjälpa till på något sätt. Efter en snabb behandling på styrelsemöte beslöts att skanna detta material. Det är en ansenlig mängd med 11 pärmar med cirka 300 sidor i varje. Eva Karlsson och Lotta Andersson erbjöd att ta sig an skanningprojektet som börjar inom kort. Med skannade bilder av dokumenten är det möjligt att låta alla släktforskare få tillgång till materialet digitalt. Vi får återkomma till detta i nästa nummer av Munkedalsbygden. [[Fil:Gustaf på sitt kontor Lundbo.jpg\|miniatyr\|Gustaf på sitt kontor Lundbo, Dingle]]Projektet förde tanken osökt in på mannen som utfört allt detta gigantiska arbete – Gustaf Hermansson och vi frågade om vi kunde skriva en berättelse om honom. Våra intervjuer med Kerstin har resulterat i bilden av en extremt energisk person som ofta arbetade 10–12 timmar varje dag.		För en kort tid sedan kontaktades jag av Kerstin Hermansson som är dotter till Gustaf. Hon undrade samma sak som flera andra: »Har ni Gustafs material?« Vårt svar blev det samma som till de andra som frågat. Kerstin berättade att Gustaf hade tagit kopior av allt insamlat och nedskrivet material från Svarteborg och överlämnat detta till biblioteken i Munkedal och Dingle. Men nu fanns det inte kvar där längre. Biblioteket i Dingle har upphört. Och i Munkedal har det varit översvämning så där fanns heller inget. Vi tyckte att det givetvis var djupt tragiskt och vi sörjde över detta. En dag i oktober ringde Kerstin till Munkedals Hembygdsförening och var strålande glad – hon hade återfunnit Gustafs forskningsmaterial i Kunskapens hus i Dingle. Nu var frågan om vi i Munkedals Hembygdsförening kunde hjälpa till på något sätt. Efter en snabb behandling på styrelsemöte beslöts att skanna detta material. Det är en ansenlig mängd med 11 pärmar med cirka 300 sidor i varje. Eva Karlsson och Lotta Andersson erbjöd att ta sig an skanningprojektet som börjar inom kort. Med skannade bilder av dokumenten är det möjligt att låta alla släktforskare få tillgång till materialet digitalt. Vi får återkomma till detta i nästa nummer av Munkedalsbygden. [[Fil:Gustaf på sitt kontor Lundbo.jpg\|miniatyr\|Gustaf på sitt kontor Lundbo, Dingle]]Projektet förde tanken osökt in på mannen som utfört allt detta gigantiska arbete – Gustaf Hermansson och vi frågade om vi kunde skriva en berättelse om honom. Våra intervjuer med Kerstin har resulterat i bilden av en extremt energisk person som ofta arbetade 10–12 timmar varje dag.

	Gustaf var född 1911. Han växte upp på gården Julseröd i Svarteborg i en tiohövdad syskonskara. Han blev också tidigt aktiv i politiken. Han började arbeta som snickare och som ådringsmålare. I slutet av 1920-talet gick han på Nordbergska slöjdskolan i Munkedal med särskilt intresse för smideskonsten. Som 20-åring tog han körkort. Strax därpå råkade han ut för en olycka, då han miste vänster arm.		Gustaf var född 1911. Han växte upp på gården Julseröd i Svarteborg i en tiohövdad syskonskara. Han blev också tidigt aktiv i politiken. Han började arbeta som snickare och som ådringsmålare. I slutet av 1920-talet gick han på [[Nordbergska slöjdskolan]] i Munkedal med särskilt intresse för smideskonsten. Som 20-åring tog han körkort. Strax därpå råkade han ut för en olycka, då han miste vänster arm.

	1933–34 gick han på Dingle Lantmannaskola. Vid 25 års ålder drabbades Gustaf svårt av polio och fick det dystra beskedet, att han skulle förbli bunden vid sin säng resten av livet. Detta accepterade inte Gustaf. Han kämpade på mångahanda sätt och efter tre års idog träning efter eget uppgjort program kunde han gå hjälpligt med käpp.		1933–34 gick han på Dingle Lantmannaskola. Vid 25 års ålder drabbades Gustaf svårt av polio och fick det dystra beskedet, att han skulle förbli bunden vid sin säng resten av livet. Detta accepterade inte Gustaf. Han kämpade på mångahanda sätt och efter tre års idog träning efter eget uppgjort program kunde han gå hjälpligt med käpp.

Lennart: Bild infogad

2023-09-20T17:01:28Z

Bild infogad

← Äldre version		Versionen från 20 september 2023 kl. 19.01
Rad 1:		Rad 1:
	'''När man kommer in på ämnet släktforskning tar det inte lång tid innan namnet Gustaf Hermansson kommer på tal. Munkedals Hembygdsförening har fått många förfrågningar de senaste åren. »Har ni Gustaf Hermanssons material«. Tyvärr har vi fått svara att »detta material har vi inte och kan därför inte hjälpa dig som frågar XXXX«. Vi har heller inte känt till var vi skulle leta.'''		'''När man kommer in på ämnet släktforskning tar det inte lång tid innan namnet Gustaf Hermansson kommer på tal. Munkedals Hembygdsförening har fått många förfrågningar de senaste åren. »Har ni Gustaf Hermanssons material«. Tyvärr har vi fått svara att »detta material har vi inte och kan därför inte hjälpa dig som frågar XXXX«. Vi har heller inte känt till var vi skulle leta.'''

			[[Fil:Gustaf på Landsarkivet.jpg\|miniatyr\|Arbete på Landsarkivet i Göteborg där också hustrun Ruth och dottern Kerstin ofta hjälpte till.]]Släktforskning tycks ha en speciell inverkan på de som vill tränga djupt i ämnet. En speciell drift hos flera av forskarna motiverar dem att skriva ner så mycket som möjligt, ofta om en viss släkt. De kan också, efter att ha gjort flera släktutredningar, vidga sitt arbete till att omfatta t.ex. en hel socken eller t.o.m. alla socknar i en kommun. Sverige är ju lyckligt lottat med att ha de flesta kyrkböckerna i behåll allt från 1690 till nutid. Fram till 1897 fanns det husförhörslängder som berättade mycket. Detta är ju en fantastisk tillgång, men de är inte alltid så lätta att läsa. Hjälp kan dock fås, tack vare sådana som Gustaf Hermansson på Lundbo, Dingle. Han har lagt ner ett ofattbart stort arbete med att skriva av alla kyrkböcker i Svarteborg.
			För en kort tid sedan kontaktades jag av Kerstin Hermansson som är dotter till Gustaf. Hon undrade samma sak som flera andra: »Har ni Gustafs material?« Vårt svar blev det samma som till de andra som frågat. Kerstin berättade att Gustaf hade tagit kopior av allt insamlat och nedskrivet material från Svarteborg och överlämnat detta till biblioteken i Munkedal och Dingle. Men nu fanns det inte kvar där längre. Biblioteket i Dingle har upphört. Och i Munkedal har det varit översvämning så där fanns heller inget. Vi tyckte att det givetvis var djupt tragiskt och vi sörjde över detta. En dag i oktober ringde Kerstin till Munkedals Hembygdsförening och var strålande glad – hon hade återfunnit Gustafs forskningsmaterial i Kunskapens hus i Dingle. Nu var frågan om vi i Munkedals Hembygdsförening kunde hjälpa till på något sätt. Efter en snabb behandling på styrelsemöte beslöts att skanna detta material. Det är en ansenlig mängd med 11 pärmar med cirka 300 sidor i varje. Eva Karlsson och Lotta Andersson erbjöd att ta sig an skanningprojektet som börjar inom kort. Med skannade bilder av dokumenten är det möjligt att låta alla släktforskare få tillgång till materialet digitalt. Vi får återkomma till detta i nästa nummer av Munkedalsbygden. [[Fil:Gustaf på sitt kontor Lundbo.jpg\|miniatyr\|Gustaf på sitt kontor Lundbo, Dingle]]Projektet förde tanken osökt in på mannen som utfört allt detta gigantiska arbete – Gustaf Hermansson och vi frågade om vi kunde skriva en berättelse om honom. Våra intervjuer med Kerstin har resulterat i bilden av en extremt energisk person som ofta arbetade 10–12 timmar varje dag.

			Gustaf var född 1911. Han växte upp på gården Julseröd i Svarteborg i en tiohövdad syskonskara. Han blev också tidigt aktiv i politiken. Han började arbeta som snickare och som ådringsmålare. I slutet av 1920-talet gick han på Nordbergska slöjdskolan i Munkedal med särskilt intresse för smideskonsten. Som 20-åring tog han körkort. Strax därpå råkade han ut för en olycka, då han miste vänster arm.

	Släktforskning tycks ha en speciell inverkan på de som vill tränga djupt i ämnet. En speciell drift hos flera av forskarna motiverar dem att skriva ner så mycket som möjligt, ofta om en viss släkt. De kan också, efter att ha gjort flera släktutredningar, vidga sitt arbete till att omfatta t.ex. en hel socken eller t.o.m. alla socknar i en kommun. Sverige är ju lyckligt lottat med att ha de flesta kyrkböckerna i behåll allt från 1690 till nutid. Fram till 1897 fanns det husförhörslängder som berättade mycket. Detta är ju en fantastisk tillgång, men de är inte alltid så lätta att läsa. Hjälp kan dock fås, tack vare sådana som Gustaf Hermansson på Lundbo, Dingle. Han har lagt ner ett ofattbart stort arbete med att skriva av alla kyrkböcker i Svarteborg.
	~~[[Fil:Gustaf på Landsarkivet.jpg\|miniatyr\|Arbete på Landsarkivet i Göteborg där också hustrun Ruth och dottern Kerstin ofta hjälpte till.]]~~
	För en kort tid sedan kontaktades jag av Kerstin Hermansson som är dotter till Gustaf. Hon undrade samma sak som flera andra: »Har ni Gustafs material?« Vårt svar blev det samma som till de andra som frågat. Kerstin berättade att Gustaf hade tagit kopior av allt insamlat och nedskrivet material från Svarteborg och överlämnat detta till biblioteken i Munkedal och Dingle. Men nu fanns det inte kvar där längre. Biblioteket i Dingle har upphört. Och i Munkedal har det varit översvämning så där fanns heller inget. Vi tyckte att det givetvis var djupt tragiskt och vi sörjde över detta. En dag i oktober ringde Kerstin till Munkedals Hembygdsförening och var strålande glad – hon hade återfunnit Gustafs forskningsmaterial i Kunskapens hus i Dingle. Nu var frågan om vi i Munkedals Hembygdsförening kunde hjälpa till på något sätt. Efter en snabb behandling på styrelsemöte beslöts att skanna detta material. Det är en ansenlig mängd med 11 pärmar med cirka 300 sidor i varje. Eva Karlsson och Lotta Andersson erbjöd att ta sig an skanningprojektet som börjar inom kort. Med skannade bilder av dokumenten är det möjligt att låta alla släktforskare få tillgång till materialet digitalt. Vi får återkomma till detta i nästa nummer av Munkedalsbygden.

	Projektet förde tanken osökt in på mannen som utfört allt detta gigantiska arbete – Gustaf Hermansson och vi frågade om vi kunde skriva en berättelse om honom. Våra intervjuer med Kerstin har resulterat i bilden av en extremt energisk person som ofta arbetade 10–12 timmar varje dag.

	Gustaf var född 1911. Han växte upp på gården Julseröd i Svarteborg i en tiohövdad syskonskara. Han blev också tidigt aktiv i politiken. Han började arbeta som snickare och som ådringsmålare. I slutet av 1920-talet gick han på Nordbergska slöjdskolan i Munkedal med särskilt intresse för smideskonsten. Som 20-åring tog han körkort. Strax därpå råkade han ut för en olycka, då han miste vänster arm.
	~~[[Fil:Gustaf på sitt kontor Lundbo.jpg\|miniatyr\|Gustaf på sitt kontor Lundbo, Dingle]]~~
	1933–34 gick han på Dingle Lantmannaskola. Vid 25 års ålder drabbades Gustaf svårt av polio och fick det dystra beskedet, att han skulle förbli bunden vid sin säng resten av livet. Detta accepterade inte Gustaf. Han kämpade på mångahanda sätt och efter tre års idog träning efter eget uppgjort program kunde han gå hjälpligt med käpp.		1933–34 gick han på Dingle Lantmannaskola. Vid 25 års ålder drabbades Gustaf svårt av polio och fick det dystra beskedet, att han skulle förbli bunden vid sin säng resten av livet. Detta accepterade inte Gustaf. Han kämpade på mångahanda sätt och efter tre års idog träning efter eget uppgjort program kunde han gå hjälpligt med käpp.

	Gustaf försörjde sig på att sälja jordbruksmaskiner och traktorer. Från 1936 och i 40 år framåt drev han Gustaf Hermansson Maskinaffär, Dingle. När han blivit pensionär engagerade han sig mycket för hembygdskulturen i Svarteborg. Han var initiativtagare till bildandet av Svarteborgs hembygdsförening 1974. Han införskaffade Fiskebo skola, som blev Svarteborgs Hembygdsgård. På Gustafs inrådan tillföll dragontorpet Pulsevadet Svarteborgs hembygdsförening. Han arbetade energiskt vid tillkomsten av hembygdsböckerna Fem socknar i Munkedal och var den drivande kraften gällande delarna om Svarteborg. Han var drivande i bildandet Svarteborgs SPF 1977. Han tog initiativet till att resa minnesstenen över professor Anton Julius Carlson på dennes födelseplats Nedre Hede i Svarteborg vid Södra Bullaresjön. Gustaf tilldelades många utmärkelser för sina insatser.		Gustaf försörjde sig på att sälja jordbruksmaskiner och traktorer. Från 1936 och i 40 år framåt drev han Gustaf Hermansson Maskinaffär, Dingle. När han blivit pensionär engagerade han sig mycket för hembygdskulturen i Svarteborg. Han var initiativtagare till bildandet av Svarteborgs hembygdsförening 1974. Han införskaffade Fiskebo skola, som blev Svarteborgs Hembygdsgård. På Gustafs inrådan tillföll dragontorpet Pulsevadet Svarteborgs hembygdsförening. Han arbetade energiskt vid tillkomsten av hembygdsböckerna Fem socknar i Munkedal och var den drivande kraften gällande delarna om Svarteborg. Han var drivande i bildandet Svarteborgs SPF 1977. Han tog initiativet till att resa minnesstenen över professor Anton Julius Carlson på dennes födelseplats Nedre Hede i Svarteborg vid Södra Bullaresjön. Gustaf tilldelades många utmärkelser för sina insatser. [[Fil:Gustaf vid minnesstenen.jpg\|miniatyr\|Vid invigningen av minnesstenen över Professor Anton Julius Carlson 1975. Tack vare Gustaf Hermansson uppmärksammades den kände Chicagoprofessorn och svarteborgssonen Anton Julius Carlson med en minnessten. Här ses Gustaf tillsammans med en systerdotter till Anton Julius Carlson, dr Alma Fogelberg Skinner, USA samt professor Carl Gustaf Bernhard från Kunglig Vetenskapsakademien.]]Han tillbringade ett oräkneligt antal dagar på Landsarkivet i Göteborg, där han med hjälp av hustrun Ruth skrev av kyrkböckerna för hand. Efter detta skrev han in alla uppgifter på skrivmaskin och det är i denna form vi nu har materialet för skanning. (Tänk om han kunnat skriva in det på en PC i stället … red. anm.) Om man betänker att han endast hade en arm och hade svårt för att gå så är bedriften ännu större.

	~~Han tillbringade ett oräkneligt antal dagar på Landsarkivet~~ i ~~Göteborg, där han med hjälp~~ av ~~hustrun Ruth skrev av kyrkböckerna för hand. Efter detta skrev han in alla uppgifter på skrivmaskin och~~ det ~~är i denna form vi nu har materialet för skanning. (Tänk om han kunnat skriva in~~ det på ~~en PC~~ i ~~stället … red. anm.) Om man betänker att han endast hade en arm och hade svårt~~ för ~~att gå så är bedriften ännu större~~.		Gustaf har som sagt satt spår efter sig i form av ett gigantiskt material men det gäller att det inte stannar på något arkiv utan kommer fram i ljuset till fromma för släktforskare.

	~~Gustaf har som sagt satt spår efter sig i form av ett gigantiskt material men det gäller att det inte stannar på något arkiv utan kommer fram i ljuset till fromma för släktforskare.~~
	[[Fil:Gustaf vid minnesstenen.jpg\|miniatyr\|Vid invigningen av minnesstenen över Professor Anton Julius Carlson 1975. Tack vare Gustaf Hermansson uppmärksammades den kände Chicagoprofessorn och svarteborgssonen Anton Julius Carlson med en minnessten. Här ses Gustaf tillsammans med en systerdotter till Anton Julius Carlson, dr Alma Fogelberg Skinner, USA samt professor Carl Gustaf Bernhard från Kunglig Vetenskapsakademien.]]
	Vid sidan av Gustaf Hermansson finns det flera som gjort stora släktforskarinsatser t.ex. Birgitta Hansson, Dingle. Vi har Hans Karlsson med sin bok »Familjer i Foss socken från 1600-talet t.o.m. 1833«, Lars Ahlberg som nedtecknat många släkters historia och kartlagt den lokala musikskatten från bygdens spelemän. Lilli-Anne Sihlberg, som arbetat på Munkedals Hembygdsmuseum, har kartlagt vilka människor som bodde på de olika gårdarna och torpen i Foss socken. Det finns säkert flera men här är några som spelat stor roll.		Vid sidan av Gustaf Hermansson finns det flera som gjort stora släktforskarinsatser t.ex. Birgitta Hansson, Dingle. Vi har Hans Karlsson med sin bok »Familjer i Foss socken från 1600-talet t.o.m. 1833«, Lars Ahlberg som nedtecknat många släkters historia och kartlagt den lokala musikskatten från bygdens spelemän. Lilli-Anne Sihlberg, som arbetat på Munkedals Hembygdsmuseum, har kartlagt vilka människor som bodde på de olika gårdarna och torpen i Foss socken. Det finns säkert flera men här är några som spelat stor roll.

Rad 25:		Rad 18:


	~~Gustaf Hermansson, född 1911~~

	~~Sidan kommer att skapas hösten 2023~~

	~~[[:Kategori:Munkedalsbygden 22-2\|Läs varför här]]~~
	[[Kategori:Munkedalsbygden]]		[[Kategori:Munkedalsbygden]]
	[[Kategori:Munkedalsbygden 22-2]]		[[Kategori:Munkedalsbygden 22-2]]

Lennart: Bild infogad

2023-09-20T17:00:15Z

Bild infogad

← Äldre version		Versionen från 20 september 2023 kl. 19.00
Rad 4:		Rad 4:

	Släktforskning tycks ha en speciell inverkan på de som vill tränga djupt i ämnet. En speciell drift hos flera av forskarna motiverar dem att skriva ner så mycket som möjligt, ofta om en viss släkt. De kan också, efter att ha gjort flera släktutredningar, vidga sitt arbete till att omfatta t.ex. en hel socken eller t.o.m. alla socknar i en kommun. Sverige är ju lyckligt lottat med att ha de flesta kyrkböckerna i behåll allt från 1690 till nutid. Fram till 1897 fanns det husförhörslängder som berättade mycket. Detta är ju en fantastisk tillgång, men de är inte alltid så lätta att läsa. Hjälp kan dock fås, tack vare sådana som Gustaf Hermansson på Lundbo, Dingle. Han har lagt ner ett ofattbart stort arbete med att skriva av alla kyrkböcker i Svarteborg.		Släktforskning tycks ha en speciell inverkan på de som vill tränga djupt i ämnet. En speciell drift hos flera av forskarna motiverar dem att skriva ner så mycket som möjligt, ofta om en viss släkt. De kan också, efter att ha gjort flera släktutredningar, vidga sitt arbete till att omfatta t.ex. en hel socken eller t.o.m. alla socknar i en kommun. Sverige är ju lyckligt lottat med att ha de flesta kyrkböckerna i behåll allt från 1690 till nutid. Fram till 1897 fanns det husförhörslängder som berättade mycket. Detta är ju en fantastisk tillgång, men de är inte alltid så lätta att läsa. Hjälp kan dock fås, tack vare sådana som Gustaf Hermansson på Lundbo, Dingle. Han har lagt ner ett ofattbart stort arbete med att skriva av alla kyrkböcker i Svarteborg.
			[[Fil:Gustaf på Landsarkivet.jpg\|miniatyr\|Arbete på Landsarkivet i Göteborg där också hustrun Ruth och dottern Kerstin ofta hjälpte till.]]
	För en kort tid sedan kontaktades jag av Kerstin Hermansson som är dotter till Gustaf. Hon undrade samma sak som flera andra: »Har ni Gustafs material?« Vårt svar blev det samma som till de andra som frågat. Kerstin berättade att Gustaf hade tagit kopior av allt insamlat och nedskrivet material från Svarteborg och överlämnat detta till biblioteken i Munkedal och Dingle. Men nu fanns det inte kvar där längre. Biblioteket i Dingle har upphört. Och i Munkedal har det varit översvämning så där fanns heller inget. Vi tyckte att det givetvis var djupt tragiskt och vi sörjde över detta. En dag i oktober ringde Kerstin till Munkedals Hembygdsförening och var strålande glad – hon hade återfunnit Gustafs forskningsmaterial i Kunskapens hus i Dingle. Nu var frågan om vi i Munkedals Hembygdsförening kunde hjälpa till på något sätt. Efter en snabb behandling på styrelsemöte beslöts att skanna detta material. Det är en ansenlig mängd med 11 pärmar med cirka 300 sidor i varje. Eva Karlsson och Lotta Andersson erbjöd att ta sig an skanningprojektet som börjar inom kort. Med skannade bilder av dokumenten är det möjligt att låta alla släktforskare få tillgång till materialet digitalt. Vi får återkomma till detta i nästa nummer av Munkedalsbygden.		För en kort tid sedan kontaktades jag av Kerstin Hermansson som är dotter till Gustaf. Hon undrade samma sak som flera andra: »Har ni Gustafs material?« Vårt svar blev det samma som till de andra som frågat. Kerstin berättade att Gustaf hade tagit kopior av allt insamlat och nedskrivet material från Svarteborg och överlämnat detta till biblioteken i Munkedal och Dingle. Men nu fanns det inte kvar där längre. Biblioteket i Dingle har upphört. Och i Munkedal har det varit översvämning så där fanns heller inget. Vi tyckte att det givetvis var djupt tragiskt och vi sörjde över detta. En dag i oktober ringde Kerstin till Munkedals Hembygdsförening och var strålande glad – hon hade återfunnit Gustafs forskningsmaterial i Kunskapens hus i Dingle. Nu var frågan om vi i Munkedals Hembygdsförening kunde hjälpa till på något sätt. Efter en snabb behandling på styrelsemöte beslöts att skanna detta material. Det är en ansenlig mängd med 11 pärmar med cirka 300 sidor i varje. Eva Karlsson och Lotta Andersson erbjöd att ta sig an skanningprojektet som börjar inom kort. Med skannade bilder av dokumenten är det möjligt att låta alla släktforskare få tillgång till materialet digitalt. Vi får återkomma till detta i nästa nummer av Munkedalsbygden.

Rad 10:		Rad 10:

	Gustaf var född 1911. Han växte upp på gården Julseröd i Svarteborg i en tiohövdad syskonskara. Han blev också tidigt aktiv i politiken. Han började arbeta som snickare och som ådringsmålare. I slutet av 1920-talet gick han på Nordbergska slöjdskolan i Munkedal med särskilt intresse för smideskonsten. Som 20-åring tog han körkort. Strax därpå råkade han ut för en olycka, då han miste vänster arm.		Gustaf var född 1911. Han växte upp på gården Julseröd i Svarteborg i en tiohövdad syskonskara. Han blev också tidigt aktiv i politiken. Han började arbeta som snickare och som ådringsmålare. I slutet av 1920-talet gick han på Nordbergska slöjdskolan i Munkedal med särskilt intresse för smideskonsten. Som 20-åring tog han körkort. Strax därpå råkade han ut för en olycka, då han miste vänster arm.
			[[Fil:Gustaf på sitt kontor Lundbo.jpg\|miniatyr\|Gustaf på sitt kontor Lundbo, Dingle]]
	1933–34 gick han på Dingle Lantmannaskola. Vid 25 års ålder drabbades Gustaf svårt av polio och fick det dystra beskedet, att han skulle förbli bunden vid sin säng resten av livet. Detta accepterade inte Gustaf. Han kämpade på mångahanda sätt och efter tre års idog träning efter eget uppgjort program kunde han gå hjälpligt med käpp.		1933–34 gick han på Dingle Lantmannaskola. Vid 25 års ålder drabbades Gustaf svårt av polio och fick det dystra beskedet, att han skulle förbli bunden vid sin säng resten av livet. Detta accepterade inte Gustaf. Han kämpade på mångahanda sätt och efter tre års idog träning efter eget uppgjort program kunde han gå hjälpligt med käpp.

Rad 18:		Rad 18:

	Gustaf har som sagt satt spår efter sig i form av ett gigantiskt material men det gäller att det inte stannar på något arkiv utan kommer fram i ljuset till fromma för släktforskare.		Gustaf har som sagt satt spår efter sig i form av ett gigantiskt material men det gäller att det inte stannar på något arkiv utan kommer fram i ljuset till fromma för släktforskare.
			[[Fil:Gustaf vid minnesstenen.jpg\|miniatyr\|Vid invigningen av minnesstenen över Professor Anton Julius Carlson 1975. Tack vare Gustaf Hermansson uppmärksammades den kände Chicagoprofessorn och svarteborgssonen Anton Julius Carlson med en minnessten. Här ses Gustaf tillsammans med en systerdotter till Anton Julius Carlson, dr Alma Fogelberg Skinner, USA samt professor Carl Gustaf Bernhard från Kunglig Vetenskapsakademien.]]
	Vid sidan av Gustaf Hermansson finns det flera som gjort stora släktforskarinsatser t.ex. Birgitta Hansson, Dingle. Vi har Hans Karlsson med sin bok »Familjer i Foss socken från 1600-talet t.o.m. 1833«, Lars Ahlberg som nedtecknat många släkters historia och kartlagt den lokala musikskatten från bygdens spelemän. Lilli-Anne Sihlberg, som arbetat på Munkedals Hembygdsmuseum, har kartlagt vilka människor som bodde på de olika gårdarna och torpen i Foss socken. Det finns säkert flera men här är några som spelat stor roll.		Vid sidan av Gustaf Hermansson finns det flera som gjort stora släktforskarinsatser t.ex. Birgitta Hansson, Dingle. Vi har Hans Karlsson med sin bok »Familjer i Foss socken från 1600-talet t.o.m. 1833«, Lars Ahlberg som nedtecknat många släkters historia och kartlagt den lokala musikskatten från bygdens spelemän. Lilli-Anne Sihlberg, som arbetat på Munkedals Hembygdsmuseum, har kartlagt vilka människor som bodde på de olika gårdarna och torpen i Foss socken. Det finns säkert flera men här är några som spelat stor roll.

Lennart den 20 september 2023 kl. 16.26

2023-09-20T16:26:34Z

← Äldre version		Versionen från 20 september 2023 kl. 18.26
Rad 2:		Rad 2:


	Släktforskning tycks ha en speciell inverkan på de som vill tränga djupt i ämnet. En speciell drift hos flera av forskarna motiverar dem att skriva ner så mycket som möjligt, ofta om en viss släkt. De kan också, efter att ha gjort flera släktutredningar, vidga sitt arbete till att omfatta t.ex. en hel socken eller t.o.m. alla socknar i en kommun. Sverige är ju lyckligt lottat med att ha de flesta kyrkböckerna i behåll allt från 1690 till nutid. Fram till 1897 fanns det husförhörslängder som berättade mycket. Detta är ju en fantastisk tillgång, men de är inte alltid så lätta att läsa. Hjälp kan dock fås, tack vare sådana som Gustaf Hermansson på Lundbo, Dingle. Han har lagt ner ett ofattbart stort arbete med att skriva av alla kyrkböcker i Svarteborg. För en kort tid sedan kontaktades jag av Kerstin Hermansson som är dotter till Gustaf. Hon undrade samma sak som flera andra: »Har ni Gustafs material?« Vårt svar blev det samma som till de andra som frågat. Kerstin berättade att Gustaf hade tagit kopior av allt insamlat och nedskrivet material från Svarteborg och överlämnat detta till biblioteken i Munkedal och Dingle. Men nu fanns det inte kvar där längre. Biblioteket i Dingle har upphört. Och i Munkedal har det varit översvämning så där fanns heller inget. Vi tyckte att det givetvis var djupt tragiskt och vi sörjde över detta. En dag i oktober ringde Kerstin till Munkedals Hembygdsförening och var strålande glad – hon hade återfunnit Gustafs forskningsmaterial i Kunskapens hus i Dingle. Nu var frågan om vi i Munkedals Hembygdsförening kunde hjälpa till på något sätt. Efter en snabb behandling på styrelsemöte beslöts att skanna detta material. Det är en ansenlig mängd med 11 pärmar med cirka 300 sidor i varje. Eva Karlsson och Lotta Andersson erbjöd att ta sig an skanningprojektet som börjar inom kort. Med skannade bilder av dokumenten är det möjligt att låta alla släktforskare få tillgång till materialet digitalt. Vi får återkomma till detta i nästa nummer av Munkedalsbygden. Projektet förde tanken osökt in på mannen som utfört allt detta gigantiska arbete – Gustaf Hermansson och vi frågade om vi kunde skriva en berättelse om honom. Våra intervjuer med Kerstin har resulterat i bilden av en extremt energisk person som ofta arbetade 10–12 timmar varje dag. Gustaf var född 1911. Han växte upp på gården Julseröd i Svarteborg i en tiohövdad syskonskara. Han blev också tidigt aktiv i politiken. Han började arbeta som snickare och som ådringsmålare. I slutet av 1920-talet gick han på Nordbergska slöjdskolan i Munkedal med särskilt intresse för smideskonsten. Som 20-åring tog han körkort. Strax därpå råkade han ut för en olycka, då han miste vänster arm.

	1933–34 gick han på Dingle Lantmannaskola. Vid 25 års ålder drabbades Gustaf svårt av polio och fick det dystra beskedet, att han skulle förbli bunden vid sin säng resten av livet. Detta accepterade inte Gustaf. Han kämpade på mångahanda sätt och efter tre års idog träning efter eget uppgjort program kunde han gå hjälpligt med käpp. Gustaf försörjde sig på att sälja jordbruksmaskiner och traktorer. Från 1936 och i 40 år framåt drev han Gustaf Hermansson Maskinaffär, Dingle. När han blivit pensionär engagerade han sig mycket för hembygdskulturen i Svarteborg. Han var initiativtagare till bildandet av Svarteborgs hembygdsförening 1974. Han införskaffade Fiskebo skola, som blev Svarteborgs Hembygdsgård. På Gustafs inrådan tillföll dragontorpet Pulsevadet Svarteborgs hembygdsförening. Han arbetade energiskt vid tillkomsten av hembygdsböckerna Fem socknar i Munkedal och var den drivande kraften gällande delarna om Svarteborg. Han var drivande i bildandet Svarteborgs SPF 1977. Han tog initiativet till att resa minnesstenen över professor Anton Julius Carlson på dennes födelseplats Nedre Hede i Svarteborg vid Södra Bullaresjön. Gustaf tilldelades många utmärkelser för sina insatser. Han tillbringade ett oräkneligt antal dagar på Landsarkivet i Göteborg, där han med hjälp av hustrun Ruth skrev av kyrkböckerna för hand. Efter detta skrev han in alla uppgifter på skrivmaskin och det är i denna form vi nu har materialet för skanning. (Tänk om han kunnat skriva in det på en PC i stället … red. anm.) Om man betänker att han endast hade en arm och hade svårt för att gå så är bedriften ännu större. Gustaf har som sagt satt spår efter sig i form av ett gigantiskt material men det gäller att det inte stannar på något arkiv utan kommer fram i ljuset till fromma för släktforskare. Vid sidan av Gustaf Hermansson finns det flera som gjort stora släktforskarinsatser t.ex. Birgitta Hansson, Dingle. Vi har Hans Karlsson med sin bok »Familjer i Foss socken från 1600-talet t.o.m. 1833«, Lars Ahlberg som nedtecknat många släkters historia och kartlagt den lokala musikskatten från bygdens spelemän. Lilli-Anne Sihlberg, som arbetat på Munkedals Hembygdsmuseum, har kartlagt vilka människor som bodde på de olika gårdarna och torpen i Foss socken. Det finns säkert flera men här är några som spelat stor roll.		Släktforskning tycks ha en speciell inverkan på de som vill tränga djupt i ämnet. En speciell drift hos flera av forskarna motiverar dem att skriva ner så mycket som möjligt, ofta om en viss släkt. De kan också, efter att ha gjort flera släktutredningar, vidga sitt arbete till att omfatta t.ex. en hel socken eller t.o.m. alla socknar i en kommun. Sverige är ju lyckligt lottat med att ha de flesta kyrkböckerna i behåll allt från 1690 till nutid. Fram till 1897 fanns det husförhörslängder som berättade mycket. Detta är ju en fantastisk tillgång, men de är inte alltid så lätta att läsa. Hjälp kan dock fås, tack vare sådana som Gustaf Hermansson på Lundbo, Dingle. Han har lagt ner ett ofattbart stort arbete med att skriva av alla kyrkböcker i Svarteborg.

			För en kort tid sedan kontaktades jag av Kerstin Hermansson som är dotter till Gustaf. Hon undrade samma sak som flera andra: »Har ni Gustafs material?« Vårt svar blev det samma som till de andra som frågat. Kerstin berättade att Gustaf hade tagit kopior av allt insamlat och nedskrivet material från Svarteborg och överlämnat detta till biblioteken i Munkedal och Dingle. Men nu fanns det inte kvar där längre. Biblioteket i Dingle har upphört. Och i Munkedal har det varit översvämning så där fanns heller inget. Vi tyckte att det givetvis var djupt tragiskt och vi sörjde över detta. En dag i oktober ringde Kerstin till Munkedals Hembygdsförening och var strålande glad – hon hade återfunnit Gustafs forskningsmaterial i Kunskapens hus i Dingle. Nu var frågan om vi i Munkedals Hembygdsförening kunde hjälpa till på något sätt. Efter en snabb behandling på styrelsemöte beslöts att skanna detta material. Det är en ansenlig mängd med 11 pärmar med cirka 300 sidor i varje. Eva Karlsson och Lotta Andersson erbjöd att ta sig an skanningprojektet som börjar inom kort. Med skannade bilder av dokumenten är det möjligt att låta alla släktforskare få tillgång till materialet digitalt. Vi får återkomma till detta i nästa nummer av Munkedalsbygden.

			Projektet förde tanken osökt in på mannen som utfört allt detta gigantiska arbete – Gustaf Hermansson och vi frågade om vi kunde skriva en berättelse om honom. Våra intervjuer med Kerstin har resulterat i bilden av en extremt energisk person som ofta arbetade 10–12 timmar varje dag.

			Gustaf var född 1911. Han växte upp på gården Julseröd i Svarteborg i en tiohövdad syskonskara. Han blev också tidigt aktiv i politiken. Han började arbeta som snickare och som ådringsmålare. I slutet av 1920-talet gick han på Nordbergska slöjdskolan i Munkedal med särskilt intresse för smideskonsten. Som 20-åring tog han körkort. Strax därpå råkade han ut för en olycka, då han miste vänster arm.

			1933–34 gick han på Dingle Lantmannaskola. Vid 25 års ålder drabbades Gustaf svårt av polio och fick det dystra beskedet, att han skulle förbli bunden vid sin säng resten av livet. Detta accepterade inte Gustaf. Han kämpade på mångahanda sätt och efter tre års idog träning efter eget uppgjort program kunde han gå hjälpligt med käpp.

			Gustaf försörjde sig på att sälja jordbruksmaskiner och traktorer. Från 1936 och i 40 år framåt drev han Gustaf Hermansson Maskinaffär, Dingle. När han blivit pensionär engagerade han sig mycket för hembygdskulturen i Svarteborg. Han var initiativtagare till bildandet av Svarteborgs hembygdsförening 1974. Han införskaffade Fiskebo skola, som blev Svarteborgs Hembygdsgård. På Gustafs inrådan tillföll dragontorpet Pulsevadet Svarteborgs hembygdsförening. Han arbetade energiskt vid tillkomsten av hembygdsböckerna Fem socknar i Munkedal och var den drivande kraften gällande delarna om Svarteborg. Han var drivande i bildandet Svarteborgs SPF 1977. Han tog initiativet till att resa minnesstenen över professor Anton Julius Carlson på dennes födelseplats Nedre Hede i Svarteborg vid Södra Bullaresjön. Gustaf tilldelades många utmärkelser för sina insatser.

			Han tillbringade ett oräkneligt antal dagar på Landsarkivet i Göteborg, där han med hjälp av hustrun Ruth skrev av kyrkböckerna för hand. Efter detta skrev han in alla uppgifter på skrivmaskin och det är i denna form vi nu har materialet för skanning. (Tänk om han kunnat skriva in det på en PC i stället … red. anm.) Om man betänker att han endast hade en arm och hade svårt för att gå så är bedriften ännu större.

			Gustaf har som sagt satt spår efter sig i form av ett gigantiskt material men det gäller att det inte stannar på något arkiv utan kommer fram i ljuset till fromma för släktforskare.

			Vid sidan av Gustaf Hermansson finns det flera som gjort stora släktforskarinsatser t.ex. Birgitta Hansson, Dingle. Vi har Hans Karlsson med sin bok »Familjer i Foss socken från 1600-talet t.o.m. 1833«, Lars Ahlberg som nedtecknat många släkters historia och kartlagt den lokala musikskatten från bygdens spelemän. Lilli-Anne Sihlberg, som arbetat på Munkedals Hembygdsmuseum, har kartlagt vilka människor som bodde på de olika gårdarna och torpen i Foss socken. Det finns säkert flera men här är några som spelat stor roll.

	Text: [[Sverker Balksten]] efter intervjuer med Kerstin Hermansson		Text: [[Sverker Balksten]] efter intervjuer med Kerstin Hermansson

Lennart den 20 september 2023 kl. 16.23

2023-09-20T16:23:24Z

← Äldre version		Versionen från 20 september 2023 kl. 18.23
Rad 1:		Rad 1:
			'''När man kommer in på ämnet släktforskning tar det inte lång tid innan namnet Gustaf Hermansson kommer på tal. Munkedals Hembygdsförening har fått många förfrågningar de senaste åren. »Har ni Gustaf Hermanssons material«. Tyvärr har vi fått svara att »detta material har vi inte och kan därför inte hjälpa dig som frågar XXXX«. Vi har heller inte känt till var vi skulle leta.'''


			Släktforskning tycks ha en speciell inverkan på de som vill tränga djupt i ämnet. En speciell drift hos flera av forskarna motiverar dem att skriva ner så mycket som möjligt, ofta om en viss släkt. De kan också, efter att ha gjort flera släktutredningar, vidga sitt arbete till att omfatta t.ex. en hel socken eller t.o.m. alla socknar i en kommun. Sverige är ju lyckligt lottat med att ha de flesta kyrkböckerna i behåll allt från 1690 till nutid. Fram till 1897 fanns det husförhörslängder som berättade mycket. Detta är ju en fantastisk tillgång, men de är inte alltid så lätta att läsa. Hjälp kan dock fås, tack vare sådana som Gustaf Hermansson på Lundbo, Dingle. Han har lagt ner ett ofattbart stort arbete med att skriva av alla kyrkböcker i Svarteborg. För en kort tid sedan kontaktades jag av Kerstin Hermansson som är dotter till Gustaf. Hon undrade samma sak som flera andra: »Har ni Gustafs material?« Vårt svar blev det samma som till de andra som frågat. Kerstin berättade att Gustaf hade tagit kopior av allt insamlat och nedskrivet material från Svarteborg och överlämnat detta till biblioteken i Munkedal och Dingle. Men nu fanns det inte kvar där längre. Biblioteket i Dingle har upphört. Och i Munkedal har det varit översvämning så där fanns heller inget. Vi tyckte att det givetvis var djupt tragiskt och vi sörjde över detta. En dag i oktober ringde Kerstin till Munkedals Hembygdsförening och var strålande glad – hon hade återfunnit Gustafs forskningsmaterial i Kunskapens hus i Dingle. Nu var frågan om vi i Munkedals Hembygdsförening kunde hjälpa till på något sätt. Efter en snabb behandling på styrelsemöte beslöts att skanna detta material. Det är en ansenlig mängd med 11 pärmar med cirka 300 sidor i varje. Eva Karlsson och Lotta Andersson erbjöd att ta sig an skanningprojektet som börjar inom kort. Med skannade bilder av dokumenten är det möjligt att låta alla släktforskare få tillgång till materialet digitalt. Vi får återkomma till detta i nästa nummer av Munkedalsbygden. Projektet förde tanken osökt in på mannen som utfört allt detta gigantiska arbete – Gustaf Hermansson och vi frågade om vi kunde skriva en berättelse om honom. Våra intervjuer med Kerstin har resulterat i bilden av en extremt energisk person som ofta arbetade 10–12 timmar varje dag. Gustaf var född 1911. Han växte upp på gården Julseröd i Svarteborg i en tiohövdad syskonskara. Han blev också tidigt aktiv i politiken. Han började arbeta som snickare och som ådringsmålare. I slutet av 1920-talet gick han på Nordbergska slöjdskolan i Munkedal med särskilt intresse för smideskonsten. Som 20-åring tog han körkort. Strax därpå råkade han ut för en olycka, då han miste vänster arm.

			1933–34 gick han på Dingle Lantmannaskola. Vid 25 års ålder drabbades Gustaf svårt av polio och fick det dystra beskedet, att han skulle förbli bunden vid sin säng resten av livet. Detta accepterade inte Gustaf. Han kämpade på mångahanda sätt och efter tre års idog träning efter eget uppgjort program kunde han gå hjälpligt med käpp. Gustaf försörjde sig på att sälja jordbruksmaskiner och traktorer. Från 1936 och i 40 år framåt drev han Gustaf Hermansson Maskinaffär, Dingle. När han blivit pensionär engagerade han sig mycket för hembygdskulturen i Svarteborg. Han var initiativtagare till bildandet av Svarteborgs hembygdsförening 1974. Han införskaffade Fiskebo skola, som blev Svarteborgs Hembygdsgård. På Gustafs inrådan tillföll dragontorpet Pulsevadet Svarteborgs hembygdsförening. Han arbetade energiskt vid tillkomsten av hembygdsböckerna Fem socknar i Munkedal och var den drivande kraften gällande delarna om Svarteborg. Han var drivande i bildandet Svarteborgs SPF 1977. Han tog initiativet till att resa minnesstenen över professor Anton Julius Carlson på dennes födelseplats Nedre Hede i Svarteborg vid Södra Bullaresjön. Gustaf tilldelades många utmärkelser för sina insatser. Han tillbringade ett oräkneligt antal dagar på Landsarkivet i Göteborg, där han med hjälp av hustrun Ruth skrev av kyrkböckerna för hand. Efter detta skrev han in alla uppgifter på skrivmaskin och det är i denna form vi nu har materialet för skanning. (Tänk om han kunnat skriva in det på en PC i stället … red. anm.) Om man betänker att han endast hade en arm och hade svårt för att gå så är bedriften ännu större. Gustaf har som sagt satt spår efter sig i form av ett gigantiskt material men det gäller att det inte stannar på något arkiv utan kommer fram i ljuset till fromma för släktforskare. Vid sidan av Gustaf Hermansson finns det flera som gjort stora släktforskarinsatser t.ex. Birgitta Hansson, Dingle. Vi har Hans Karlsson med sin bok »Familjer i Foss socken från 1600-talet t.o.m. 1833«, Lars Ahlberg som nedtecknat många släkters historia och kartlagt den lokala musikskatten från bygdens spelemän. Lilli-Anne Sihlberg, som arbetat på Munkedals Hembygdsmuseum, har kartlagt vilka människor som bodde på de olika gårdarna och torpen i Foss socken. Det finns säkert flera men här är några som spelat stor roll.

			Text: [[Sverker Balksten]] efter intervjuer med Kerstin Hermansson



	Gustaf Hermansson, född 1911		Gustaf Hermansson, född 1911

Lennart: Skapade sidan med 'Gustaf Hermansson, född 1911 Sidan kommer att skapas hösten 2023 Läs varför här Kategori:Munkedalsbygden Kategori:Munkedalsbygden 22-2'

2023-08-10T07:09:32Z

Skapade sidan med 'Gustaf Hermansson, född 1911 Sidan kommer att skapas hösten 2023 Läs varför här Kategori:Munkedalsbygden Kategori:Munkedalsbygden 22-2'

Ny sida

Gustaf Hermansson, född 1911

Sidan kommer att skapas hösten 2023

[[:Kategori:Munkedalsbygden 22-2|Läs varför här]]
[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 22-2]]