Lennart den 12 januari 2024 kl. 18.21

2024-01-12T18:21:47Z

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
-    En färd  mot  okänt  mål.
+En färd  mot  okänt  mål.
-  års hemliga resa, styrdes till en början genom det höstfagra Dal och ett
+  års hemliga resa, styrdes till en början genom det höstfagra Dal och ett flertal av resenärerna ansåg, att turen månde gå över Ed till Strömstad eller västkusten, vilket  man nu vill. Utfärden ställdes i början mot Uddevalla för att därifrån följa 172:an upp genom  Dalsland. Ett första uppehåll ägde rum vid den nya bron vid Ellenö,  där det alltid är intressant att studera omgivningen mellan sjösystemen  på båda sidor   om bron. Av den gamla järnvägsbron från Lelångens tid, var det  bara brofästena kvar. I fortsättningen av färden blev en del lite tvehågsna om  det skulle bli Strömstad eller någon annan  plats. Det nämndes något om Årjäng. Men si, det blev det inte heller. I vägskiljet mot Bengtsfors tog bussen kurs mot  Skåpafors  och  Laxarby för att efterhand stanna till vid Edsleskog. Men dessförinnan  hade en trevlig kaffepaus ordnats mellan  Laxarby  och Edsleskog. Vid denna  sistnämnda plats betraktades en  minnessten över prosten i Sunne, Anders Fryxell,   som föddes i Edsleskogs prästgård 1795   och som  senare blev präst i Värmland.   Han verkade  i Sunne församling och är känd som  författare till värmlandsvisan  "Ack  Värmeland  du sköna".  Tid  medgavs   även att bese den gamla prästgården i Edsleskog, som i stort sett står oförändrad sedan sekler tillbaka. I huvudbyggnaden    pågick arbeten   med  skinn och   pälsprodukter och där  även resenärerna passade på att förvärva sig något av de rejäla plaggen.
-flertal av resenärerna ansåg, att turen månde gå över Ed till Strömstad eller väst-
+Så fortsatte färden  mot okänt mål  och när vi sedan kom till Mo vek bussen till vänster mot  värmlandsgränsen  och  vid denna tid, hade de  flesta skrinlagt möjligheten att få se Strömstad eller Årjäng.  Svanskog var målet för den mystiska  turen och här mottogs vi av hr Mattias Jonsson  som hälsade oss välkomna till det idylliska samhället. Hr Jonsson visste det mesta om både Svanskog och Värmland och kände till allt om det lilla brukssamhället. Vi hann bese hembygdsgården och därintill den  lilla skomakarverkstaden där allt fanns kvar i oförändrat skick,  sedan skomakarmäster själv lämnat  den. En  annan  attraktion i Svanskog var den  gamla lanthandeln   där man fortfarande  kunde inhandla flera åtråvärda ting i gammal butiksmiljö.   Under denna  resa, hann vi även med att  besöka en kaktusodling  och som  det sades, var den största i Europa? Många rariteter fanns att beskåda under cicerons ledning och en del undrade om  några exemplar var till salu. Det upplystes om, att de största och ståtligasti. av släkten Cactaceae inte var till försäljning för något pris, men att det inhandlades mindre växter av de taggiga prydnaderna   och som  kanske  med tiden rent av kan bli en "Nattens drottning".
-kusten, vilket  man nu vill. Utfärden ställdes i början mot Uddevalla för att där-
+Utflykten fortsattes till Svanskogs spånldädda kyrka  som  låg vackert och naturskönt vid sjön  Mellansvanen. Därpå var det  bara några steg till Svaneholms herrgård där  maten  väntade och där också hr Jonsson fortsatte att tala om Svanskogs historia. Han avtackades inför uppbrottet av [[Munkedals Hembygdsförening|Munkedals hembygdsförenings]] ordförande  Jean  Ohlsson, som även i övrigt tackade alla som medföljt på färden.
-ifrån följa 172:an upp genom  Dalsland. Ett första uppehåll ägde rum vid den nya
+Bussförare var Inge Ingman samt guider. Hemfärden lades över Ånimskog, där kyrkan besågs samt gravstenen över konstnären Otto Hesselbom, som från dessa trakter, inhämtat motivet  till tavlan "Vårt land". Några uppehåll företogs senare men  vid Färgelanda lades återstoden av turen över Hedekas till Munkedal. Vädret var  utomordentligt gott.
 [[Kategori:Munkedalsbygden]]
 [[Kategori:Munkedalsbygden 81-4]]

Lennart: Ny sida

2024-01-12T18:15:08Z

Ny sida

Ny sida

En färd mot okänt mål.

1981 års hemliga resa, styrdes till en början genom det höstfagra Dal och ett

flertal av resenärerna ansåg, att turen månde gå över Ed till Strömstad eller väst-

kusten, vilket man nu vill. Utfärden ställdes i början mot Uddevalla för att där-

ifrån följa 172:an upp genom Dalsland. Ett första uppehåll ägde rum vid den nya

bron vid Ellenö, där det alltid är intressant att studera omgivningen mellan sjö-

systemen på båda sidor om bron. Av den gamla järnvägsbron från Lelångens tid,

var det bara brofästena kvar. I fortsättningen av färden blev en del lite tvehågsna

om det skulle bli Strömstad eller någon annan plats. Det nämndes något om År-

jäng. Men si, det blev det inte heller. I vägskiljet mot Bengtsfors tog bussen kurs

mot Skåpafors och Laxarby för att efterhand stanna till vid Edsleskog. Men dess-

förinnan hade en trevlig kaffepaus ordnats mellan Laxarby och Edsleskog. Vid

denna sistnämnda plats betraktades en minnessten över prosten i Sunne, Anders

Fryxell, som föddes i Edsleskogs prästgård 1795 och som senare blev präst i

Värmland. Han verkade i Sunne församling och är känd som författare till värm-

landsvisan "Ack Värmeland du sköna". Tid medgavs även att bese den gamla

prästgården i Edsleskog, som i stort sett står oförändrad sedan sekler tillbaka. I

huvudbyggnaden pågick arbeten med skinn och pälsprodukter och där även

resenärerna passade på att förvärva sig något av de rejäla plaggen.

Så fortsatte färden mot okänt mål och när vi sedan kom till Mo vek bussen

till vänster mot värmlandsgränsen och vid denna tid, hade de flesta skrinlagt

möjligheten att få se Strömstad eller Årjäng. Svanskog var målet för den mystis-

ka turen och här mottogs vi av hr Mattias Jonsson som hälsade oss välkomna till

det idylliska samhället. Hr Jonsson visste det mesta om både Svanskog och Värm-

land och kände till allt om det lilla brukssamhället. Vi hann bese hembygdsgår-

den och därintill den lilla skomakarverkstaden där allt fanns kvar i oförändrat

skick, sedan skomakarmäster själv lämnat den. En annan attraktion i Svanskog

var den gamla lanthandeln där man fortfarande kunde inhandla flera åtråvärda

ting i gammal butiksmiljö. Under denna resa, hann vi även med att besöka en

kaktusodling och som det sades, var den största i Europa? Många rariteter fanns

att beskåda under cicerons ledning och en del undrade om några exemplar var till

salu. Det upplystes om, att de största och ståtligasti. av släkten Cactaceae inte var

till försäljning för något pris, men att det inhandlades mindre växter av de taggiga

prydnaderna och som kanske med tiden rent av kan bli en "Nattens drottning".

Utflykten fortsattes till Svanskogs spånldädda kyrka som låg vackert och naturskönt vid sjön Mellansvanen. Därpå var det bara några steg till Svaneholms-

herrgård där maten väntade och där också hr Jonsson fortsatte att tala om Svanskogs historia. Han avtackades inför uppbrottet av Munkedals hembygdsförenings

ordförande Jean Ohlsson, som även i övrigt tackade alla som medföljt på färden.

Bussförare var Inge Ingman samt guider. Hemfärden lades över Ånimskog, där kyrkan besågs samt gravstenen över konstnären Otto Hesselbom, som från dessa

trakter, inhämtat motivet till tavlan "Vårt land". Några uppehåll företogs senare men vid Färgelanda lades återstoden av turen över Hedekas till Munkedal. Vädret

var utomordentligt gott.
[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 81-4]]

En färd mot okänt mål 81-4 - Versionshistorik

Lennart den 12 januari 2024 kl. 18.21

Lennart: Ny sida