Redigerar Telegraf – Telefon

TELEGRAF – TELEFON STALEVÄGEN 93 MUNKEDAL

När telenätet automatiserades och den gamla telegrafstationen vid pappersbrukets entré i ”Bostäderna” 1955 lades ner och den manuella kopplingen av samtal ej erfordrades flyttades resterande verksamhet till min mor Wera Löfstrands fastighet belägen på Stalevägen 93 i Munkedal.

Lokaler iordningställdes i husets bottenvåning mot Stalevägen, och kontrakt upprättades med Televerket för lokaler och verksamhet.

Lokalerna bestod av ett kontorsrum med lucka ut mot besöksdelen där väntrum samt två ljudisolerade telefonhytter med 10 öres myntautomater hade iordningställts. Eftersom den inrikes telefonin var automatiserad var det bara att växla till sig 10 öringar i ”luckan” slå lokalt alt. riktnummer och så var man ute på nätet. Samtal utanför Sverige beställdes och betalades utifrån antal markeringar på ett räkneverk.

Telefonhytterna användes flitigt eftersom många inledningsvis ej hade egen telefon samt att resemontörer och inhyrd arbetskraft på bruket ofta nyttjade automaterna.                           Automaterna användes även av nyförälskade Munkedalsflickor som ville tala ostört med kavaljeren, vilket ställde till problem med långa samtal som gav upphov till irritation från dom som fick vänta länge på sin tur. Då ringdes det på luckan och önskemål framfördes att Wera skulle gå in och bryta samtalet, vilket naturligtvis ej var möjligt.

Från kontoret via luckan sköttes som tidigare nämnts växling av 10 öringar till automaterna, frågor kring telefonnummer, inlämning av telegram, beställning av utlandssamtal.

Telegrammen var på den tiden en stor del av den dagliga verksamheten. Telegram skickades vid högtid och sorg samt för att bekräfta affärsuppgörelser och vid anbudsförfarande.            Telegrammen togs emot per telefon och noterades då av min mor på en särskild mottagningsblankett, alt. genom ”luckan” från väntrummet. Lyckönskningstelegrammen valdes ur ett digert sortiment av ”lyxblanketter” med olika motiv i flerfärgstryck från bröllop till gratulation och även kondoleans. Vald blankett placerades i ”Halda” skrivmaskinen och skrevs ut med exempelvis texten ”Hjärtliga gratulationer på högtidsdagen”, eller på rim till det lyckliga brudparet.                                                                                                                     Det var mycket populärt att skicka telegram på den tiden, så det kunde bli ett hundratal lyckönskningar till ett bröllop eller 50-årsdag.                                                                                                                                                                    Vid sådana tillfällen kunde det höras djupa suckar och stönanden från min mor Wera då ”Haldan” inte fungerade som den skulle, eller efter en feltryckning på tangenterna, för någon form av ångersystem fanns ju inte att tillgå. Skrivmaskinen hölls i god kondition med hjälp av tandborste samt med täta byten av färgband. Wera fick ofta hjälpa till med telegramtexten när kunden behövde hjälp med formuleringarna.

Efter stängningsdags söckendagar kl. 20.00, helg och söndagar kl. 19.00 lades telegrammen i stora kuvert (fick ej vikas) och det blev min uppgift att med cykel och sedan med moped dela ut telegrammen. Det fanns många fördelar med denna syssla  - min mor och far såg till att en bra och lättstartad moped införskaffades (en vit Puch Florida inköptes av cykelhandlaren Bertil Andersson på Stalevägen), samt att jag fick förmånen att leverera telegram till Åtorps Herrgård där Tore Andersson och Nora ofta hade frukt och choklad till telegrambudet, detta gällde även hos Hasse på Gästis och Gottfrid Balksten på Munkedals Herrgård.                                                                                                       Det kunde även bli en liten peng som samlades i en plåtburk och användes till inköp från Claes Olsson Insjön, alt. lämnades till posttanten för insättning på postsparbanksboken där insättningen bekräftades med klistermärken och stämpel, det som gällde var att sätta in små summor åt gången så att det blev många märken.

En ytterligare syssla som ingick i telegrafverksamheten var att årligen byta ut rikstelefonkatalogen inom Munkedals tätort. Det var stora volymer som levererades med lastbil till Stalevägen och sedan delades ut till samtliga hushåll som hade telefon. Detta sköttes av min far som packade bilen full med kataloger och med hjälp av någon kompis och mig delades katalogerna ut gata för gata – far körde och prickade nogsamt av efter en lista, och vi lämnade ut på resp. adress. Det tillämpades ett retursystem även på den tiden, eftersom dom gamla katalogerna skulle återlämnas till Televerket för återvinning – vissa vägrade återlämna den gamla katalogen eftersom den skulle användas till andra ändamål.

Telegrafverksamheten på Stalevägen avvecklades så småningom, eftersom dom flesta hade installerat telefoner och att telegrammen som gratulationsform sjönk i popularitet.                                                                    Jag minns att min mor var ganska nöjd när verksamheten avvecklades. Arbetstiderna söckendagar till kl. 20.00, söndagar och helgdagar till kl. 19.00 blev med tiden ganska betungande, men det fanns naturligtvis fördelar med att ha sin arbetsplats förlagd till hemmet – i dag kallas det för distansarbete.

Den som saknade avvecklingen allra mest var huskatten ”Kurre” som använde luckan som kattlucka, uppmärksamhet påkallades genom att med tassen knacka på det frostade glaset.

Ovanstående har nedtecknats som minnesanteckningar av:

'''Börje Löfstrand'''

Bifogas: Foto på emaljerad entréskylt, telegrafstatione Stalevägen, telegramblankett för högtidsdag.                                                         
[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 18-2]]