Redigerar Flatebyns skola

'''Flatebyns gamla skola har upprustats och är i dag i ett gott skick. Peter och Kerstin Sethman tar oss med och berättar här om ett stycke historia när Flatebyn var mera folkrikt än det är i dag.'''

Läraren som heter Gustav Nylén arbetade på skolan under flera decennier. Han var också föreståndare för sockenbiblioteket. Översta raden näst längst ut till höger Johan Olsson i Kila. Andra raden nerifrån längst ut till höger Waldemar Wahlgren, som senare drev affären på Muberg. Nedersta raden längst ut till vänster Tyra Nylén, dotter till läraren. Nedersta raden längst ut till höger Sigfrid Jacobsson i Sörtorp, intill honom Albert Johansson i Muberg. Sigfrid Jacobsson startade senare Jacobssons Åkeri i Valbo-Ryr.

För många år sedan bodde mycket folk i Valbo-Ryr och det fanns flera skolor. Det var i Värhult, Flatebyn, Rölanda och Solhem. Dessa skolor är nu ett minne blott liksom den stora befolkningen. Av alla skolhusbyggnaderna finns bara skolan i Flatebyn kvar.

Flatebyns skola byggdes runt 1885, det årtalet finns inskrivet på en fönsterkarm uppe på skolhusvinden. 1890 var huset markerat som skolhus på kartan. 1894 kom Gustav Nylén att bli lärare på denna skola och han tjänstgjorde under en lång tid. Han bodde tillsammans med sin fru Hulda och deras fem döttrar i den lilla skollägenheten på två små rum och kök.

Gustav Nyléns svärfar var Olof Nilsson från Hede socken var klockare och organist i kyrkan, lärare och läkare och känd som klok man i bygden. Dottern Hulda hade lärt sig att vaccinera och åderlåta av sin far och hon var även barnmorska. Nylén var en tid ambulerande folkskollärare och undervisade då i Flatebyn under vårterminen och i Rölanda på höstterminen. Han förestod också sockenbiblioteket och bedrev hembygdsforskning. Många av hans saker finns på museet Fornsalen i Ödeborg. Han avled 1925 och stod då lik i skolsalen. Amalia Andersson på Muberg skötte under flera år städning och uppvärmning av skolsalen i den gamla skolkaminen, som nu tyvärr är borta. Efter Nylén tjänstgjorde flera olika lärare.

Sigrid Cassel var en mycket omtyckt fröken som tjänstgjorde mellan 1935 till 1942. Hon var en glad och frisk fläkt och var annorlunda jämfört med andra lärare minns några av hennes elever. Hon hade ett stort naturintresse och lyckades förmedla detta till sina elever. Lyckligtvis fick vi förmånen att träffa denna fantastiska kvinna och hon kom att återinviga sin gamla skola 1999, då hon själv var 98 år gammal. Och flera av hennes gamla elever fanns runt om henne. När Sigrid var hundra år såg vi henne på TV då hon sjöng kungssången för kungaparet. 

Den sista läraren vid Flatebyns skola var Karin Dymmel och när skolan lades ner 1952 fortsatte hon att undervisa i Solhem fram till 1962, då den skolan också lades ner. När skolan i Flatebyn lades ner tog SLU över byggnaden, där man då hade möten, kurser och fester i lokalen. Skolan köptes på 60-talet av familjen Sethman och kom då att stå tom och öde frånsett några kortare perioder då det bodde skogsarbetare i lägenheten och en familj bodde där medan de byggde på sin stuga vid Viksjön.

I början på nittiotalet började vi allt mer bekymra oss om skolan. Då vi själva bor bara ett hundratal meter från den gamla skolan såg vi hur den förföll allt mer. Vi skrev till den nystartade sockenföreningen och undrade om inte det kunde vara ett gemensamt projekt att ta tag i, att köpa den gamla skolan och rusta upp den och ha den som en gemensam lokal. Det var inte aktuellt och det slutade med att vi istället själva köpte skolan 1995. Detta blev inledningen på en period av mycket arbete.

Första året ägnade vi enbart åt att såga ner en massa träd på tomten som var igenväxt och att röja en massa bråte. Andra året kunde vi harva tomten och så ny gräsmatta och renovera södergaveln som var hårt ansatt av väder och vind. Samma år fick vi också EU-stöd via Leader till hjälp att rusta den gamla skolsalen. Förbehållet var att vi hade en begränsad tid på oss, något som visade sig bli mycket tufft då vi hade andra arbeten, gård och småbarn. Men vi kämpade på och i början av juli 1999 skedde den tidigare beskrivna invigningen av skolsalsdelen. Sigrid Cassel med elever kom och klippte bandet, det var musik och tal och kaffe med tårtor i form av Flateby skolhus. Det kom mycket folk och var väldigt högtidsfullt. Dagen efter öppnade vi café, present och hantverksförsäljning och även en hörna vid svarta tavlan med information om bygden från dåtid och nutid. Samt den årligen återkommande akvarellutställningen med tavlor målade av Eva-Lena Johansson.

Under årens lopp har vi försökt samla på oss så mycket information och gamla fotografier som vi kunnat om "Valbo-Ryr – den avglömda vrån på Dal" som rubriken lyder på en artikel om socknen i boken Hembygden från 1954. Valbo-Ryr har varit mycket hårt drabbad som gränsbygd i fejderna mellan Sverige och Norge, gränsen gick i Hultabäcken. 

Anders Lignell skriver att bygden blev mycket hårt drabbad och helt ruinerad, speciellt under Krabbekriget mellan år 1657-60. Avfolkningen har varit ett annat stort bekymmer. På slutet av 1800-talet utvandrade många härifrån till Amerika och befolkningen har sjunkit från 1048 personer år 1850 till dagens cirka 250 personer. I dagsläget råder stor kampvilja för att bevara den gamla kyrkan som är rivningshotad. Kyrkan och skolan i Flatebyn är två gamla byggnader som minner om forna dagar i Valbo-Ryr. Annars är många av de fina gamla byggnaderna som en gång funnits borta, som till exempel mangårdsbyggnaderna på Vågsäter och Ryr.

Avslutningsvis har vi en fråga rörande ett mycket kraftigt järngaller som finns på insidan av fönstret på skolhusvinden. Detta sattes knappast dit en gång i tiden ur barnsäkerhetssynpunkt. Vi har istället fått höra att det under förra sekelskiftet tillfälligt förvarades "vettvillingar" på skolhusvinden. 

Är det någon som vet något om detta eller har gamla fotografier från Valbo-Ryr att låna ut för kopiering. Hör i så fall gärna av er till oss.

[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 07-1]]