Redigerar Trollsjön i Torreby

”Det var en lördag morgon i september, ljuva september. Solen lyste inte, grått och mulet var det, Yngve traskade på, och vi efter, tills han gav sig snett ut över åkrarna.” Det är Christine Kristensson som berättar. Vart var då hon och hennes sällskap på väg?  Jo, till de sorgliga resterna av det som en gång  var Sjöritz damm, den mångomtalade Trollsjön.
[[Fil:Trollsjön vid Torreby -1.jpg|miniatyr|''Bild …674'']]
En av grosshandlare Sörensens många idéer förverkligades här i början av förra seklet. Han tänkte försörja Torreby och närliggande gårdar med elektricitet och började med att dämma upp Sjöritzälven på den här platsen. Skånska Cementgjuteriet inledde arbetet med dammfästet 1912 och det kompletterades efter hand med turbin- och dammlucka och dessutom byggdes en förnäm laxtrappa. Men det var ganska svårt att få fundamentet tätt, sägs det, och det var kanske därför det dröjde ända till 1916 innan dammen stod färdig.  Men då var redan Trollhättans kraftverk i full gång och kunde erbjuda billigare elektrisk ström än den man kunde generera själv. Därför gick Sörensens planer i stå och dammbyggnaden stod där till ingen nytta. Intressenterna lämnade den åt sitt öde.

Men genom uppdämningsarbete hade man alltså skapat en liten sjö som sträckte sig närmare en kilometer upp i älven. Den fick det poetiska namnet Trollsjön och vackra sommarkvällar kunde man få se mamsellerna på Torreby roa sig med romantiska roddturer.
[[Fil:Dammen vid Trollsjön.jpg|miniatyr|''Bild ….689'']]
Om laxtrappan någonsin kom till användning vet vi inte men i dammen inplanterades sutare (lokalt uttalat ”suttare”), även kallade lindare. Även kallade skomakare, ''Tinca tinca'' (enligt Filip Trybom ''Tinca vulgaris''). Sutaren kan bli en halv meter lång, tjugo år gammal och väga upp till fem kilo. Den har mycket små fjäll och slemmigt tjockt skinn. På grund av sin klibbighet häftar den lätt fast vid vattenväxter. ”De skulle ha ålsmak men smakade mest dy”, menar vår sagesman Roland Johansson i Skälleröd. ”Numera används de mest till grismat”, sa han. Roland kände till en del pojkar som varit där och tjuvfiskat i den konstgjorda sjön.

Så stod Sjöritz damm i år efter år. I början av 1940-talet började den raseras. Vattnet åt sig ut på ömse sidor av fundamentet. Trollsjön blev mindre och mindre. En gång hade den varit åttio meter bred, nu var den knappt trettio.

Dödsstöten fick den när man helt sonika sprängde en del hål i den. Dammen tömdes på vatten och Sjöritzälven återtog sitt naturliga utseende.

''Yngve Carlsson'' 

Foton: Oscar Färdig
[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 11-1]]